Sjöarna söder om Linköping


Sjöarna söder om Linköping utgör ett eldorado för skridskoåkare. Samtliga sjöar utom den djupa Södra Åsunden lägger sig i stadium 4 vilket öppnar möjligheten för många fina flersjöarsturer. Landskapet kring sjöarna är omväxlande och vackert. Delar av stränderna runt Stora Rängen och Järnlunden tillhör eklandskapet (se nedan).

Turer

Det finns många turalternativ och här följer några aptitretare. Med kartan och busstidtabellen på köksbordet kvällen innan är det lätt att hitta egna varianter. Man kan självklart även hålla sig på enbart en sjö, se beskrivning över respektive sjö.

"Den lilla DST" DST är förkortning för "Den Stora Turen" och avser turen då man avverkar hela Vätterns längd på en dag. I dessa sjöar finns också en DST som inbegriper sträckan från Stora Rängen (gärna från toppen av Labbenäsviken) över Lilla Rängen, Järnlunden och Norra Åsunden till Horn eller Hycklinge vid Södra Åsunden. Det blir mellan 6 och 7 mil beroende på hur man tar ut svängarna. Man får vandra 2 eller 3 km beroende på om Lilla Rängen är åkbar eller ej. Svårigheten i sammanhanget är Södra Åsunden vars centrala delar är betydligt senare än de övriga sjöarna. En avhuggen variant utan Södra Åsunden är inte så pjåkigt det heller. Välj riktning efter vinden!

Nimmern, Ämmern och Norra Åsunden Norra Åsunden - Södra Åsundens norra del - Nimmern - Stiern - Hamra vid Ämmern - Ämmern - Norra Åsunden. 31 km om man inte gör några utvikningar. 4 mil med 6,5 km vandring. Södra Åsunden återigen ett osäkert kort.

Från Järnlunden till Stora Rängen över Åländern Järnlunden (buss till Älgbosäter) - Norra Åsunden - Ämmern - Åländern - Sätrasjön - Stora Rängen (t ex tåg från Bjärka-Säby). 3,5 mil med 7 km vandring kortaste vägen men det finns många utvikningar man kan göra.

Mer om sjöarna söder om Linköping

Kring Rängensjöarna och Järnlunden ligger ett vackert och värdefullt eklandskap. Området bildar tillsammans med ekområdena kring Åtvidaberg Sveriges största och viktigaste ekdominerade odlingslandskap. Naturvårdsverket har föreslagit eklandskapet som ett av fem svenska världsarvsområden. Både floran och fågelfaunan är mycket rik. Bl a häckade den sista mellanspetten i Sverige i detta område. Faunan består framförallt av sällsynta och hotade insekter, lavar och svampar. Landskapet är småkuperat och omväxlande med inslag av hagmarker. Spår av tidigare bebyggelse är rikliga, liksom slott och herrgårdar.

Några av sjöarna ingår som en del i Kinda kanal och samtliga sjöar tillhör Stångåns vattensystem. Strax nedströms Stora Rängen har Stångån och Kinda kanal olika lopp men flyter snart samman och är gemensamma hela vägen ned till Roxen. Då man anlade Kinda kanal försökte man i största möjliga mån att utnyttja naturliga vattendrag. Totalt har man bara grävt 6 km.

Stångån har sina källor på gränsen mellan Östergötland och Småland och går först söderut. I Storebro svänger den norrut, går genom Vimmerby och kommer ut i Södra Åsunden vid Horn. Ån var tidigare en del av en viktig vattenväg mellan Linköping och Kalmar. Från Linköping färdades man på Stångån till Vimmerbytrakten. Därifrån kunde man utan några större landtransporter färdas på Hulingen, Silverån, Emån, Sinnern och Alsterån och komma fram till Kalmarsund. Efter denna vattenväg har landsvägen till Kalmar växt fram.

"Som farled ibland kanske krokig och smal
men otroligt vacker är Kinda kanal."


(Ur tonsatt dikt av Ragnar Ekström).

Kinda kanal. Tankarna på en kanal från Åsunden till Roxen för att frakta timmer från de rika skogarna i sydöstra Östergötland har funnits sedan mitten av 1700-talet. Flera undersökningar gjordes under slutet av 1700-talet. 1810 stod en kanal från Åsunden till Stora Rängen klar. P.g.a. svagheter i träkonstruktionen rasade slussen i Brokind samman under vårfloden 1813 och blev obrukbar en lång tid. Först 1861 öppnades kanalen igen efter grundlig upprustning. Samtidigt med upprustningen sänktes sjöarna med omkring 6 fot för att frilägga strandängar för odling. Under åren 1865-1871 färdigställdes sträckan från Stora Rängen till Roxen. Varken kanalen eller slussarna har ändrats nämnvärt sedan dess.

Kanalen var en viktig kommunikationsled fram till 1902 då Östra centralbanan öppnade. Förutom båttrafik använde man kanalen till timmerflottning. Finansiellt hade kanalen sina bästa år strax efter första världskriget. Från 1930-talet och framåt minskade trafikinkomsterna stadigt då mer och mer av transporten skedde med lastbil och buss. Idag är kanalen enbart nyttjad av turister och den har blivit populär de senaste tio åren efter en kraftig upprustning. Man kan åka med kanalbåten m/f Kind mellan Linköping och Rimforsa eller hyra egen kanalhusbåt i Linköping. Kanalen har totalt 15 slussar (samtliga manuella), en fallhöjd på 50 meter och en längd på nästan nio mil.

(Version 2.0)