Sommen


"Vackraste sjö ibland sjöar,
blåögd och ren som ett barn,
runt dina vikar och öar
spinner min längtan sitt garn.


(Ernst Liljedahl, ur hyllningsdikten "Sommen".)

Sommen är som en bläckfisk av milslånga fjärdar och många menar att sjön är Östergötlands finaste skridskosjö. Sommartid är här liv och rörelse med segelbåtar, kanoter och ångbåtar farandes kors och tvärs. Vintertid härskar lugnet och skridskoåkaren kan i ensamt majestät insupa vildmarksatmosfär från hisnande sjöbranter, barrskog, klipphällar, knotiga tallar och väldiga flyttblock.

Turer

En dröm som många har är att åka Sommen runt i ett sammanhang. De mellan 15 och 16 mil som detta innebär är så långt att man måste använda två dagar. Företaget försvåras ytterligare av att det är ytterst sällan som hela sjön har fin is samtidigt. De olika delarna lägger sig inte samtidigt och när det väl blir is på de senare delarna är de tidiga oftast översnöade. Man kan vända på detta och se det som en fördel; det finns alltid någon del av sjön som kan vara åkbar.

Under vissa tider och på vissa delar av sjön får turerna skärgårdskaraktär. Isen bestämmer vart turen går och det kan vara ett stort äventyr att ta sig fram mellan olika isområden. Sådana förhållanden kan finnas t ex norr, väster och söder om Haröarna samt vid Kråkfjärden och Ideboviken.

Isläggning

Tidigast att lägga sig är Svanaviken, Håredalsfjärden, Kråkfjärden, området norr om Torpön samt viken upp mot Sommens samhälle som alla lägger sig i stadium 5. I stadium 6 lägger sig Torpasjön och Asbyfjärden. Sist, i stadium 7, lägger sig Norra Vifjärden, Malexandersjön och Tranåssjön.

De som bor runt sjön har alltid haft respekt för Sommens is, och det med all rätt med tanke på de varierande isförhållandena. Ännu på slutet av 1800-talet ansågs det ofrånkomligt att Sommen varje år skulle ha ett människoliv. Det anfördes som bevis att en vårvinter när ingen förgåtts, hördes rop från sjön "Tiden är ute och ingen är kommen" varvid en man som betvangs av ropet gick ut åt sjön och drogs ned.

Mer om Sommen

Sjön är uppdelad i två bäcken, ett västligt och ett östligt. Tröskeln ligger norr om Torpön där färjan går. Här är djupet mindre än 10 meter. Vattnet i sjön är mycket klart; sjön klassas i sin helhet som näringsfattig. De östra delarna har ett siktdjup på fem till nio meter, i väster är det två till fyra meter. Har man glanskis ger skridskoåkning känslan av att glida fram över ett väldigt akvarium.

Då det är glanskis kan man på sina ställen se tallstubbar långt nere på Sommens botten. Dessa är från en varmare tidsperiod som slutade 1 000 år f Kr.

Sjön sägs ha 365 öar, en för varje dag. Den är den femte största i södra Sverige och näst störst i Östergötland efter Vättern med sina 132 kvadratkilometer. Det största djupet är 53 meter. De olika fjärdarna är av inlandsisen upprensade sprickzoner i urberget.

Språkforskarna säger att "somme" är ett kärl som är för stor för sitt ändamål. Det används fortfarande av äldre människor i trakten. Sjöns namn skulle alltså kunna tydas som "allt för stor vattensamling".

Djurlivet i sjön var förr mycket rikt, men har minskat av olika orsaker. Förr häckade exempelvis både berguv och pilgrimsfalk i branterna. Men än idag kan man sommartid få se lärkfalk, fiskgjuse och utter. På åtta ställen i sjön finns fågelskyddsområden för fiskgjuse. Landstigningsförbudet börjar gälla 1 april.

Sjön är också känd för sin storröding. "Kalle på Mossön" tog under 1930-talet en röding på 12 kg; ett inofficiellt världsrekord. I sjön finns även insjööring som även den kan nå stora dimensioner; exemplar på 13 kilo har fångats. Andra fiskarter i sjön är "sommaströmming" (siklöja), sik och nors.

Sommen har under åren trafikerats av flera ångbåtar. Den första var Carl Johan som var i trafik under åren 1874 - 1930. På en udde nära färjeläget på Torpön finns Carl Johans ankare uppställt. Ångbåten Boxholm II var igång 1904 - 1967. Idag trafikeras sjön av Boxholm III. Nu är det uteslutande nöjestrafik, men förr drogs bl a mycket timmer från skogarna runt sjön till Laxberg vid Svartåns utlopp där den flottades ner till Boxholm. Ångbåtarna var också ett viktigt kommunikationsmedel. Om man i början av seklet från Kisa skulle till marknaden Tranås så gick eller cyklade man sträckan till ångbåtsbryggan vid Håredal där båten sedan gick ända in till Tranås.

(Version 2.0)