S:t Annas mellan- och ytterskärgård


S:t Anna är ett av huvudområdena i Östergötlands skärgård och ett fantastiskt område för skridskoåkning. Här är det äventyr och rå natur, hav och holmar, alfåglar och gamla kummel. Skärgården är här över en mil bred och örikedommen är unik. Se S:t Anna och sedan dö.

Kartor som täcker S:t Annas mellan- och ytterskärgård är gröna kartor 8H Arkösund NV och 8H Arkösund SV. Blå kartan är inte tillräckligt noggrann att orientera efter i detta örika område. Ett bra alternativ är sjökorten 622 och 621.

Kommunikationer

Bästa parkeringen finns i anslutning till Tyrislöts brygga ("hamnen"). Parkeringsplatserna finns på både höger och vänster sida om vägen ett 50-tal meter innan själva hamnen. Avstånd från Söderköping 45 km eller 40 minuter.

För turer i den tidiga Hålfjärden är Lergraven en utmärkt startpunkt.

Man kan även hitta parkering i Vrångö by.

Längs norra stranden kan man starta i Gottenvik eller Arkösund.

Turer

De tidigaste turerna kan man göra i Hålfjärden och så långt ut som isen ligger.

Gottenvik eller Arkösund, Tyrislöt och Fyrudden (i Gryts skärgård) är de naturliga start- och målpunkterna för turer i detta område när mer allmän isläggning har skett. Kan man ordna med följebuss finns möjligheter för fina medvindsturer med start och mål på olika platser. I övrigt är det endast isen och fantasin som begränsar turerna i detta område.

En vanlig tur är från Tyrislöt till iskanten och norrut till Aspöja och tillbaka genom Missjöarkipelagen. Tyrislöt är även en utmärkt startpunkt för tur till Harstena i Gryts skärgård.

Fågelskyddsområden som börjar gälla 1 februari:

Isläggning

Hålfjärden är tidigast, den är samtidig eller något tidigare än Trännöfjärden och lägger sig i stadium 6. I nästa skede, stadium 7-8, sker mer allmän isläggning i Hafjärden, innanför Aspöja och i Missjöarkipelagen. En vanlig iskant brukar gå Aspöja - Långa skäret - Tallskär - Missjö kupa. Finnfjärden kan vara något senare. Ännu senare kan det bli is utanför de yttersta skären och då är Arkösund en bra startplats. Slutligen lägger sig stora delar av Östersjön och man kan t ex åka till Norra Fällbådan (som man nådde två år i rad under de kalla vintrarna i mitten av 80-talet).

När vinden tär på isen bryts den upp norr om Aspöja (man kan då inte åka mellan Arkösund och Aspöja) samt i Bockskärsdjupet och Kullskärsdjupet. Finnfjärden och ovannämnda kant från Aspöja till Missjö kupa står dock emot vindarna ganska bra även om det bildas långa "vikar" in i isen.

Mellan Inre och Yttre Olsön går det strömmar och är ett klassiskt svagt ställe; många långfärdsskridskoåkare har gjort bort sig här när målet i Tyrislöt varit nära. Det är även svagt där sundet mellan Vrångö och Risö är som smalast.

Rännor hålls inte öppna i denna del av skärgården. Farleden genom skärgården samt sträckan östra Aspöja - Arkösund kan dock brytas.

81/82: St Brandsholmen - Missjö före 21 december
85/86: Mellanskärgården före 28 december
86/87: ?
87/88: ?
88/89: Mellanskärgården 18 december
89/90: ?
90/91: ?
91/92: ?
92/93: ?
93/94: ?
94/95: ?
95/96: Hålfjärden: 22 december. Mellanskärgården: 25 december.

Sevärdheter

Lönshuvud finns en välbevarad vårdkase som troligen härrör från tiden efter 1719. Vårdkasen restaurerades 1972 och är en fast fornlämning. Den är 4,5 meter hög och består av stockar och störar. Sydväst om Lönshuvud finns på en sträcka av 500 meter 30 stensättningar som troligen härrör från bronsåldern. Fornlämningar av denna typ är mycket ovanliga i Östergötland.

Stora Rimmö är en av de stora öarna i S:t Anna skärgård som fortfarande har ett levande jordbruk. På nordvästra udde finns fina ekhagsmarker.

Äspholms by består av tre samlade och enhetliga gårdar från 1800-talet. Naturen är tilltalande med bl a lindskogar och kulturmarker.

Vrångö by är från 1800-talets mitt och senare hälft. Bebyggelsen är väl samlad och enhetlig.

Vänsö finns en by om fem gårdar som i huvudsak behållit sin 1800-talsprägel. En loftbod och två bostadshus är troligen från 1700-talet. På norra delen av Bastö finns på några ställen urkalkstenshällar.

Öarna kring Höga Bockskär - Tyxholmarna är starkt kuperade och bevuxna med tall och björk. Får betar på öarna.

Marö finns ett delvis nedrasat kummel, Marö kupa. Kumlet finns med på en karta från omkring 1770.

Alnholm finns en häll med säregen berggrund som är mycket sevärd även på vintern om snön inte ligger på hällen. Det vita och röda är urkalksten (marmor) medan det mörkare är pyroxener. Urkalkstenen har vittrat mer än pyroxenerna så att veckningsmönstret framstår i relief. Området är naturreservat sedan 1971.

Missjöarkipelagen är det samlande namnet för det enorma och unika gytter av små och mycket små öar i S:t Annas ytterskärgård. Det är Sveriges och kanske världens mest finskurna skärgård. Det flesta av öarna saknar skog. Många, framförallt de mindre, är helt kala och rundslipade av inlandsisen. Öarna är mycket viktiga för fågellivet, dels som häckningplats och dels som rastplats vid vår- och höststräckning. Ejder, svärta, grågås, småskrake, större strandpipare, roskarl samt måsar och trutar ingår i fågelfaunan. Området är naturreservat.

Kupaklint har ett svartmålat kummel kallat Missjö kupa, uppfört för 1812. Utsikten från kumlet är magnifik.

Allra längst ut i ytterskärgården, bl a vid Håldämmen och Svältsten, håller gråsälen till.

Lilla Sporrholmen i Finnfjärden är en liten urkalkstensö. Kalkstenen är speciellt framträdande i de västra delarna.

(Version 2.0)