I den allra nordligaste delen av Vättern finns en skärgård som lägger sig tidigare än den övriga sjön. Vätternälskaren drar sig gärna hit för att njuta av sin favoritsjö och känna närheten till jätten alldeles intill. Skärgården är karg och mycket vacker. Bebyggelse saknas helt och stora delar är naturreservat. Sommartid är det populärt tillhåll för fritidsbåtar - vintertid blir det ett skridskoparadis!
Från skärgården går långa smala sund norrut och bildar ett slags kanalsystem tillsammans med djupa vikar. Området här med bebyggelse samt slott och herrgård är på sätt och vis en kontrast till den karga skärgården.
Grön karta 9E Askersund SO täcker själva skärgården. Området öster om väg 50 täcks av gröna kartor 9E Askersund NO, 9F Finspång SV och 9F Finspång SO. De blå kartorna 93 Mariestad och 94 Finspång täcker tillsammans hela norra delen av Vättern.
Lämpliga parkeringsplatser för turer i området öster om väg 50 finns vid Hammars kyrka och campingplatsen vid Husabergsudde. Man kan även parkera vid Långvik, Åmmeberg och inne i Askersund.
För turer i skärgården är bästa startplats badplatsen Grönebacke. Vid väg 50 mellan Motala och Askersund tag söderut mot Skyrsta och Bastedalen 300 m norr om avtagsvägen till Hammar och 300 m söder om den nya stora bron över nordligaste Vättern. Kör förbi avfarten med bro till höger och tag strax därefter den lilla vägen åt höger som går parallellt med väg 50. Denna väg slutar vid badplatsen. Plats för 30 bilar. Avstånd från Motala 35 km, 25 min och från Linköping 80 km, 55 min.
En alternativ parkeringsplats i östra delen av skärgården är Bastedalens hamn där det finns plats för c:a 50 bilar. Här är dock isen mer exponerad för Storvätterns vågor och det är inte säkert att man kan komma över till skärgården. Är dock isen på norra Storvättern på gång är detta den naturliga startpunkten för en spännande tur längs kanten till nyisen.
I västra delen av skärgården kan man parkera vid Olshammars kyrka eller längs vägen vid Åviken i norra delen av skärgården.
|
Öster om väg 50 I detta område kan man göra en tur från Hammars kyrka med hållpunkter vid Åmmeberg och Askersund. Det kan vara svagt i sundet upp mot Stjärnsund och valet kan bli att hålla sig söder om detta. Kålladalaviken är en trolsk, mörk vik. Man tror inte att man är på Vättern! Turer i området kan också kombineras med Åmmelången som nås via en kort promenad från Åmmeberg.
Skärgården Då skärgården ligger har ofta de smala sunden snötäckt is. Detta gör att man är begränsad till själva skärgården om man startar vid Grönebacke. En naturlig tur är att följa norra stranden och åka runt Lilla Aspön till Olshammar. Därefter åker man mellan Stora och Lilla Aspön för att sedan smyga längs iskanten tillbaka. Observera att istjockleken ofta varierar mycket och ju närmare Storvättern man befinner sig desto försiktigare bör man ta det. Mellan 2 och 3 mil blir det beroende på hur man väljer att åka.
Längs Storvättern Då Storvättern är på gång att lägga sig kan man göra fina turer längs ytterkanten av skärgården. Man startar vid Bastedalen och följer öraden söderut. Det stora provet är ifall man kan ta sig utanför Stora Aspön. Om det går bra kan man troligen även fortsätta vidare söderut längs stranden mot Lilla Röknen.
Att hitta en fikaplats i skärgården är inga problem. Snart sagt varenda udde duger. Vid Enesundet vid Stora Aspöns nordöstra ände finns några små öar som man ofta kan ta sig ut till. Här finns en osedvanligt vacker fikaplats där man kan blicka ut mot den väldiga sjön.
Norra Vätterns skärgård lägger sig i stadium 7 och är i isläggningsavseende lik Södra Åsunden. Det är ofta svagt längs östgötasidan som inte skyddas av öar mot Vätterns vågor. Även inne i skärgården märks kontakten med Storvättern; strömmar gör isen osäker, speciellt nära Storvättern. Extra försiktighet vid sund och uddar är påkallad. Även Duvfjärden kännetecknas av att vara svagare än de övriga delarna. Man bör alltså vara extra försiktig i denna skärgård och speciellt då Storvättern är öppen. Isen i skärgården går upp snabbt då mildväder utan is på Storvättern tär hårt. Tidigaste delarna av skärgården är området norr om Olshammar samt sundet mellan Stora och Lilla Aspön.
Området öster om väg 50 lägger sig i allmänhet tidigare än själva skärgården, i stadium 4 eller 5. Se upp med svag is i sunden.
79/80: Före 20 januari
84/85: Före 13 januari
85/86: Före 26 januari
86/87: ?
87/88: ?
88/89: ?
89/90: Före 16 december
90/91: Före 27 februari
91/92: ?
92/93: Före 3 februari
93/94: ?
94/95: ?
94/95: 1 ggn. 26 december, 2 ggn. 29 januari
Askersund är en idyllisk småstad med mycket vackra omgivningar. Staden har anor från medeltiden då både kungsgård och tingsställe fanns på plasten. 1776 drabbades staden av en storbrand efter vilket många låga trevliga gårdar i stadens inre byggdes. Landskyrkan vid väg 50 byggdes 1670 på samma plats som en medeltida kyrka. Platsen har varit begravningsplats sedan vikingatiden. Interiören i kyrkan är rikt skulpterad. Kyrkan var ett av 1600-talets mest påkostade kyrkobyggen i Sverige. Sofia Magdalena kyrka inne i Askersund är från 1780. I Askersunds gamla hamnmagasin finns ett båtmuseum över Vätterns sjöfartshistoria.
På Husabergsudde vid Alsen fanns det ett hus förr i tiden; därav namnet. Ägaren lär ha grävt ner en skatt på höjden och många har letat efter den. 1916 gjordes arkeologiska utgrävningar av vikingagravar på udden. Idag finns här camping- och badplats.
Edö herrgård ägdes en gång i tiden av den heliga Birgitta.
Stjärnsunds slott är byggt 1798-1808 och sägs vara ett av Sveriges vackraste slott. Här bodde i mitten på 1800-talet sångarprinsen, prins Gustav, yngre bror till Karl XV och Oscar II. Han lär på denna plats komponerat musiken till många av sina sånger, bl.a. "Glad såsom fågeln" och "Sjung om studentens lyckliga dar". En gång i tiden fanns en bondby på platsen. Denna by revs under första halvan av 1600-talet av greve Johan Gabrielsson Oxenstierna för att bygga ett slott. Slottet namngavs efter honom själv; Stjärnsund. Detta slott revs 1789 av Olof Burenstam för att bygga det nuvarande. Idag ägs slottet av Vitterhetsakademin för att bevara det som byggnadsminnesmärke.
Åmmeberg har varit hamnplats för många gruvor i närheten, bl a för Zinkgruvan till vilken det förr fanns en bredspårig järnväg. Det har även funnits gruvor i själva Åmmeberg.
1994 invigdes den nya bron över den nordligaste delen av Vättern. Här finns parkeringsplatser (går att komma ner till sjön men Grönebacke är bättre). Fin utsikt över norra Vätterns skärgård från bron. De gamla broarna som låg norr om den nuvarande byggdes 1858 men är nu rivna. Före 1858 fanns en färja vid Hammars kyrka.
I skärgården finns två öar som heter Kungsholmen respektive Kungshatt. Det berättas att två kungar hade en tvekamp. Den ene förlorade och kastades i vattnet. Hans kropp flöt iland på Kungsholmen och huvudbonaden på Kungshatt, därav namnen. På Kungshatt fanns tidigare höga murar. Dessa är nu borta då stenarna användes vid bygget av den gamla bron vid Hammar.
Aspa bruk är en gammal bruksherrgård som nu är en populär kursgård. Den drivs av Sivert Öholms hustru, Ann-Britt, och är känd för sin kulinariska rätter och fantasifulla bordsdukningar. Huvudbyggnaden är från 1785. På gården finns också en gårdskyrka från 1620-talet men dess nuvarande utseende är från 1785. Inredningen på herrgården är från 1600- och 1700-talen.
Olshammar är ett gammalt samhälle, känt sedan 1200-talet. Namnet härstammar troligen från "os" = ås samt "hammar" = höjd. Man har bedrivit järnhantering i trakten sedan medeltiden. I dag domineras samhället av en pappersmassafabrik. Tidigare släppte bruket ut stora mängder klor i Vättern. Efter protester blev bruket det första i landet att övergå till klorfri blekning. Kyrkan i Olshammar är från 1600-talet men byggdes om kraftigt 1770. Den heliga Birgitta lär ha uppfört ett kapell på platsen.
"Vem ärver ej av sin hembygd drag!
Och den som lyss som liten slarv,
till skogens dån får annat arv,
än den, som föddes vid en gata."
(Verner von Heidenstam. Ur dikten "Tiveden" i Dikter, 1895).
Den 6 juli 1859 föddes Verner von Heidenstam i Olshammars gård, nära Tivedens vildaste del, "Gôrtiven". Huset finns kvar och det finns ett minnesrum över nationalskalden. Kärleken till naturen och människorna genomsyrade hela hans liv och han återkommer ofta i dikter och romaner till hans barndomssomrar i Olshammar och Tiveden.
I trakten kring Hammar finns 40 fornlämningar från järnåldern vilket visar att området har gamla anor. Bebyggelsen kom till framförallt kring medeltidens bergshantering. Kyrkan i Hammar är ovanlig då kyrktornet ligger mot norr. Platsen har dock inte medgivit någon annan placering. Den nuvarande kyrkan är byggd 1821 på samma plats som en medeltida. Här var den berömde vätternskildraren Daniel Tiselius kyrkoherde på början av 1700-talet. Tiselius var bl a den förste att verkligen mäta Vätterns djup. Han skrev en bok om sjön som hade den fullständiga och väl täckande titeln: "Uthförlig Beskrifning Öfwer Den stora Swea och Giöta Siön Wätter Til des Belägenhet, Storlek och Märkwärdiga Egenskaper; samt Anmärkningar och Berättelser Om några uthi och omkring Siön belägna Öjar Nääs Berg och Strömar; med mera som wärdt är at i acht taga". I Hammar har det funnits glasbruk mellan åren 1854-1992.
(Version 2.0)
