Med blankis i blick Foto: HÅKAN STRANDMAN Säkerhetssnack. Säkerheten är A och O i Solstaskäret. Innan det bär ut på isen gås utrustning och regler igenom noga. Den som inte är rätt utrustad får vackert vänta på land medan kamraterna njuter av naturen och skenornas fräsande sång. De är 350 stycken. Umgås inte på fritiden. Talar inte med varandra på telefon. Men finns det fem centimeter is på någon sjö så samlas de - medlemmarna i Solstaskärets Långfärdsskridskoklubb. - Vi umgås över telefonsvararen. Och så dyker man bara upp, säger Björn Lagerbeck och förklarar entusiasternas gemensamma mål - fem mil på Vänern med vinden i ryggen.   Sedan långfärdsskridskorna fick en renässans för några år sedan växer skaran av människor som vill uppleva denna angenäma kombination av motion och rekreation, allt större.   Hos Friluftsfrämjandet i Karlstad växte sig skaran så stor att man beslutade sig för att starta en egen klubb. När alla formaliteter stökats över och klubben bildats hade man fått ihop 350 medlemmar.   I går hade klubben nästan säsongspremiär. "Nästan" därför att några redan varit ute på is. Annars var det ett 20-tal åkare som samlades vid Norrstrandskyrkan klockan tio på förmiddagen. Klassisk tidigis   Med blankis i blick kom de instörtande från alla håll för att försöka snappa upp vem som kom med bästa tipset. Tips som de hämtat eller fått sig tillskickade via internet. Kanske inte så bra då tipset från han som dagen innan blivit stående med vatten till armhålorna. Nej, det får bli klassisk tidigis, Lilla och Stora Älgsjöarna mellan Ölme och Brattforshyttan.   - Bra premiärsjö. 130 meter över havet, jämfört med Vänerns 45 så fryser det tidigt här, säger Björn Lagerbeck och drar igång karavanen österut. Livsfarligt halkigt   Visst är det blankis och nåt så in i bomben livsfarligt halkigt.   Skridskorna påknäppta och snörade. Utrustning på plats. Då är det väl bara att pendla loss underbenen.   Stopp och belägg. Chefen Lagerbeck måttar med ispiken, egentligen en slalomstav med stålspets, och sätter dess spets i det frusna underlaget. Två hack i samma hål krävs för att vattnet ska tryckas upp i det centimeterstora provhålet.   - Fem centimeter, säger Björn och drar lite på orden.   - Det är godkänt. Fast det gäller ju förstås att vara uppmärksam, fastslår han.   Skulle vara dags att släppa loss då. Men inte heller. Först en säkerhetsgenomgång.   - Skulle jag prioritera utrustningen så har jag det viktigaste här, säger Björn och pekar. Inte på bröstet utan på ryggsäcken.   - Med ombyte i igenknutna plastpåsar. Hamnar jag i vattnet så flyter jag på ryggsäcken. Isdubbar? Javisst, men utan ryggsäck, så att du flyter, klarar du dig inte lång stund. Säsongsupptakt   Älgsjöarna utgör lagom nivå i säsongsupptakten. Ett par timmars åkning ska man hinna med. I längd blir det ett par mil.   - En mil i timmen, mycket fika.   Det är inte den fysiska ansträngningen som eftersträvas förstår vi.   - Nej, skönast är det med stark vind i ryggen. Då kan det lätt bli fem mil, och man blir inte andfådd ens, säger Björn Lagerbeck och skiner som sola.   - Vänern är målet, havskänslan. Då kan vi åka Karlstad- Kristinehamn. Härligt. Naturupplevelserna, ja, det är nog naturupplevelserna som är höjdpunkten med långfärdsskridskoåkningen.   - Och sällskap. Åk aldrig, aldrig ensam.   Förmaningen rullar i huvudet medan långfärsskridskosällskapet försvinner bakom en udde i sydost till skenornas fräsande toner när de skär spår i den blanka isen. GLENN HILMERSSON