Ekholmssjön-Kyrkebysjön

Inledning

Kyrkebysjön, Ransundet och Ekholmssjön är en vik av Vänern. Trångsundet ligger oftast öppet. Under landsvägsbron är det i regel svagt, och eftersom det normalt ligger lite sand och grus på isen är en kort promenad (sydändan) på 50 m inte fel. Vid järnvägsbron är det ofta öppet. Enklast att passera är på Ransundets norra sida. Med lite tur kan promenaden bli mycket kort. Att passera på sydsidan innebär "bergsklättring". Utanför kajen vid det nedlagda bruket får man dock passa sig, frätskador är mycket vanliga. Förmodligen beroende på utsläpp från brukets tid som idag genererar gas av något slag.

En spännande utvikning är att följa Tarmsälven. Den förbinder den utdikade Brosjön med Ekholmssjön. Hur långt det går att åka på Tarmsälven är osäkert. Normalt åker man utan större svårigheter till gården Petersburg. Vintern 2001 med extremt högt vattenstånd i Vänern gick det att åka ca 700 m från Riksväg 45. Om man måste promenera en bit är det lättast att gå på östra sidan av Tarmsälven. Kommer man till Brosjön rekommenderas en kôrv i kiosken i Värmlandsbro.

Kommunikationer

På E18/45 passerar fjärrbussar. Kan man få bussen att stanna så är den lämpligaste startplatsen där E18/45 går ihop/isär. Åker man bil är lämplig startplats i Liljedal eller Billeruds golfbana.

Restauranger och övernattningsställen

(Tips mottages, förutom Värmlandsbrokiosken)

Turer

Runt sjön. Utvikningsförslag Tarmsälven-Brosjön.

Isläggning

I Trångsundet är djupet 17 m och i halva Kyrkebysjön är djupet ca 10. I övrigt är det mestadels bara några meter djupt, varför en tillfrysning sker tidigt i december. Under den tidiga delen av säsongen, om vattenflödet är stort i Tarmsälven samt på vårvintertid bör man se upp med älvens förlängda sträckning genom Ekholmssjön (markerat på kartan). Varningsmärken (!) är utsatta på två punkter.

Sevärdheter

Under 1800- och 1900-talet var Kyrkebysjön och Ransundet livligt trafikerade av vänerskutor. I Liljedal låg norra Europas största tillverkare av flaskor. Glasbruket startade här 1781 och var i full verksamhet till 1917, då det fick läggas ned. Som mest tillverkades 13 milj flaskor per år. Fram till 1879 skedde alla transporter sjövägen. Detta år var järnvägen (Berslagernas järnvägar) mellan Göteborg och Falun klar och som korsar Ransundet. Hembygsgården i Liljedal kan berätta mer om denna epok liksom boken Det gamla glasbruket på Liljedal (Simon Överström). En riktigt bra bok som beskriver tiden runt förra sekelskiftet vid Liljedal. I Ransundet norra del finns resterna efter Kyrkebyns bruk. Bruket var klar 1907 och lades ned 1979.

Övrigt

Placering av en sulfitfabrik i Ransundet var inte så lyckad. Sulfitluten förorenade dessa vatten. 1955 så plockades 10 ton död fisk upp ur vattnen. De med tiden strängare miljökraven var det som slutligen fick bruket att läggas ned.

Värmlands första bandyklubb var Liljedal som också blev distriktsmästare ca 1910. Vid brukets nedläggning 1917 flyttade många glasbruksarbetare till Surtes glasbruk som ingick i koncernen. Förutom sin yrkeskunskap tog de även med sitt intresse för bandy, och bildade Surte och Kungälvs bandylag. Liljedal hade även en skridskoklubb i början på detta sekel.

Turrapporter