Privattur:
Södra och norra Boksjön och Örsjöen, 23/3 -03

Stärkt efter förra helgens fina månskensåkning prövade jag lyckan här igen, tillsammans med ekoguiden Christian Landell; övernattade på samma ställe som tidigare gång. Vi sov dock hela den nu mycket mörka natten; ingen måne syntes till, men himlavalvet var fyllt av tindrande stjärnor. I gryningen väcktes vi av en ivrigt trumpetande trana och en stark vind som brusade i tallkoronorna ovanför vårt natthärbärge - en torr och snöfri moränbacke med lingonris uppå.

Något sömndruckna ålade vi efter viss tvekan ut ur våra varma sovsäckar ut i den fuktiga, blåsiga och råkalla gryningen. Efter en snabb frukost stod vi en stund senare på isen. Den mycket starka vinden slet tag i oss och med en ens var vi på väg. Åkningen gick som en dans in och ut ur vikar, genom sund och utmed branta gnejsklippor. Snart var vi framme vid stigen som skulle ta oss över till den norra sjön. Nu började solen skymta fram bakom framrusande molnpaket och det gällde att hinna åka på stöpisen innan den mjuknade för mycket. Den visade sig hålla mycket bra och turen blev lyckad. Norra Boksjön är nästan lika vildmarkspräglad som den södra; den är mycket flikig och innehåller många öar, holmar och skär och utövar därför stor dragningskraft på besökaren.

I medvinden for vi fram som ett jehu - i motvinden kroknade armarna betänkligt - men vilken själslig styrka vi erfor i stundens upplevelse.

Råkbildning i sund södra Boksjön

Åter tillbaka på lägerplatsen och påfyllande av våra näringsreserver packade vi ihop våra attiraljer för hemresa. Men skulle det visa sig att mer åkning väntade. Vi tog en liten omväg hem - åkte vidare till en parallellsjö til Boksjöarna - Örsjöen. Denna är långsträckt i nord sydlig riktning (åksträckan i strandlinjen är ca 30 km) - en sjö som har få 'svaga' punkter; ett utlopp i söder och ett sund mittpå - i övrigt inga nämnvärda strömdrag. Vildmarksprägeln är även här tydlig; dock förekommer en hel sommarstugor på den västra sidan och längst uppe i nordost bondgårdar. Sjön har ett mycket klart och fint vatten och som är dricksvattentäckt för Tistedals kommune.

Väl framme vid sjöns sydända (där landsvägen går allldeles intill) gick vi ner på en pontonbrygga alldeles intill sjöns utlopp. Pikande oss ut på sjön kunde vi snart konstatera att mycket fin åkning väntade. Christian sade att han var nöjd med åkning för dagen så han intog vilo- och solläge på den varma bryggan. I mycket stark medvind gick min åkning i rasande fart över isgolvet nordvart. Efter dryga timmen var jag tillbaka igen efter en nära tremilatur - vilket glid!!!; ja än är säsongen inte slut.