Friluftsfrämjandet Karlstad Långfärdsskridsko

Turrapport:
V och Ö Örten, 9/1 -00

Efter att ha parkerat en bil vid sydostspetsen av Ö Örten körde vi till startpunkten, vid V Örtens östspets. (Hm, det var väl inte riktigt så vi hade tänkt oss logistiken, men det funkade ju det också).

Björn tog täten, och höll ganska omgående på att ta sig ett dopp eftersom vi kom för nära Tjärnsälvens inlopp i sjön, där isen tunnat ut ordentligt. En u-sväng i rätt tid räddade honom från att behöva köra resten av turen i rosa täckbyxor (eller vad han nu hade i ryggsäcken).

Sen var det inga problem, vi körde västerut i svag sidvind, på bra is. Den var fläckvis lite mjuk, pga smältvattenpölar som inte riktigt frusit till, men inget som hindrade åkningen. Vi rundade Torraksberget (som fått sitt namn efter dess torr-rakor = döda träd) och tog en första fika innan vi fortsatte SV mot Mölnbacka. Vi fick syn på en stor rovfågel som expertisen identifierade som en kungsörn, och strax därefter en till likadan, förmodligen också en kungsörn.

Vi vände innan vi kom ner för nära utloppet vid Mölnbacka, och drog norrut i behaglig medvind till Mjönäs där vi skulle byta sjö. Den promenaden var den värsta pärsen på hela turen. Is på sjöar är väl OK, men is på branta skogsvägar är inte alls lika kul.

Väl över på Ö Örten åkte vi norrut till Älvsbacka där vi tog nästa fika, och Björn passade på att gå genom säkerhetsutrustningen. Alla verkade ha välpackade ryggsäckar och nästan alla hade livlina. Björn poängterade att det är mycket enklare att bli uppfiskad med lina än att själv behöva ta sig upp med isdubbar, och visade ett lämpligt linarrangemang med linan fastknuten i midjebältet och en klätterkarbin fäst vid linan.

Detta har flera fördelar:
  • Lätt att få fram linan och kasta, även från en vak, och det är ingen risk att man glömmer bort att hålla fast linan när man kastar påsen.
  • Lätt att kroka fast sig med karbinen i en lina som någon annan har slängt, när man själv badar. Det ska vara en rejäl karbin, gärna klätterkarbin, som man kan hantera med vantar.
  • Lätt att seriekoppla linor vid räddningsexpeditioner på svag is.
Sen tog vi sista etappen i lite motvind, från nordspetsen ner till sydostspetsen där turen slutade. Fast många kunde bara inte sluta åka, utan njöt en stund till på isen medan bilarna hämtades.

Is Väder Åksträcka Ledare Antal Grupper
Hård och fin, men med en del mjuka fläckar  Vxl molnighet, ganska svag S vind, några plusgrader  30 km  Björn Lagerbeck, Lennart Romberg  20  1 
Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på inget sätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker!
Tillbaka | 1999-2000 : Turrapporter | Rapport: Lennart Romberg | Örtensjöarna | 2000-01-09