Turrapport: | |||||||||||||||||||||
07.00: Blå himmel, -5 grader, 31 anmälda. 09.00: mulnande, svag vind, 40 pers som väntar på bussen vid Norrstrandskyrkan. Med ledning av rökarna från Svenska Rayon som sakta drev mot norr beslöts att start skulle ske i Långsjöns södra ände. Två grupper påannonserades - en lite snabbare och en normal. Efter marknadsföringsinsats från Carl-Gustav, som lovade att inte blåköra, blev fördelningen relativt jämn - 15-25. Långsjön avverkades utmed västkanten i friskt tempo - med en liten kulturpaus i höjd med Lång, där Valter ökade gruppens bildning. Någon gång på 1800-talet byggde här Oskar I (eller om det var II - vi var inte helt överens om årtal och regentlängd) Sveriges enda träslott. Det revs kring 1950 - kvar finns grunden under ett annat hus och slottsträdgården med diverse ädellövträd. Ett besök rekommenderades. Isen var mestadels mycket trevlig - hård, emellanåt helt slät, med ett par centimeter snö som dolde små glasispartier men i övrigt inte var till någon förtret. Kort promenad vid Koled - där det legat en kvarn - över till Bölösen, som är en del av Värmeln. Vi tog mot väster, via Bråtsjön och ytterligare en kort promenad till Degerbyviken - en annan vik tillhörande Värmeln. På slaget 11 slog vi oss ner på lånad brygga för elvakaffe!! Bölösen, Bråtsjön och Degerbyviken hade härlig is med mjukt, fint snötäcke på 2 cm, där spåren berättade om gårdagens åkare. Efter råkpassage i Degerbyvikens mynning mötte Storvärmeln och ett sträck sångsvanar i vacker formation. Och tuffare åkning. Snön hade blåst ihop i hårda drivor som gjorde rejält motstånd, med hård renblåst is däremellan. Det blev ett kryssande och trixande för att ta sig över till Gansbyn på västsidan av Värmeln. Gruppen spreds både på längden och tvären i individuella försök att hitta bra vägar mellan snöhögarna men återförenades i stort vid en råk utanför Gansbyn - Carl-Gustav fick anledning att informera om hur man inte bör bete sig då ett par bångstyriga deltagare (ledare) åkte sina egna vägar. (Förlåt! Men det var helt oemotståndligt fin is utmed en spricka.) På mestadels fortsatt hygglig till bra is med snötäcke fortsatte vi till S Gärdsjön, där lunchen skulle intas. Mikael, som hade halva ryggan full med ved (Björn Lagerbeck hade portionerat ut väl inslagna pinnar hos några av deltagarna) fick demonstrera sina scouttalanger för att få fyr på grillbrasan. Med kompletterande björkved från familjen Bergs (dvs vår) vedbod hade vi snart en riktig vårdkase att vägleda våra mera livsnjutande kamrater, som tog sig mer tid att kolla in omgivningarna under färden. Eller var det kanske lukten av grillad korv som lockade (själva hade de ett kilo köttbullar att lägga på glöden). Med dem kom också solen. Efter lunchrasten bar det av mot Edane - med kaxiga planer på att även fortsätta till Brunskog medan njutarna gled in till Edane. Då började det blåsa motvind! Rätt ordentligt. I kombination med hårdblåsta, motspänstiga snöhögar blev det plötsligt ganska jobbigt. Skulle vi fortsätta? Eller vända kappan efter vinden och ta Brunskog direkt? Eller rentav köra söderut mot Värmskog? Vinden hämtade andan och vi fortsatte - dock efter en telefonvarning till andra gruppen att överväga busstransport för dem som inte ville svettas alltför mycket. Det blev en bitvis ganska mödosam färd till Edane - i vissa lälägen var snön mjukare och vänligare och utmed sprickor var isen åkbar - dock på slutet ganska mjuk. Så det kändes skönt att slå sig ner i solen på bryggan i Edane och sätta skydden på skridskorna. Entusiasmen för att fortsätta till Brunskog var begränsad - även om det nog kliade i fötterna på Roy. I bussen tillbaka till Karlstad kunde skådas ett antal röda ögon (hos dem som i likhet med mig tycke att det går lika bra utan solglasögon. Det gör det inte) och 40 solröda näsor. Tack Björn och Janne och andra som vågade satsa på busstur - det blev en härlig dag! | |||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||
Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på inget sätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker! | |||||||||||||||||||||
Tillbaka | 1999-2000 : Turrapporter | Rapport: Kerstin Berg | Edane-Borgvik | 2000-03-14 |