Friluftsfrämjandet Kristinehamn
Långfärdsskridsko
|
Turrapport: | |||||||||||||||||
| En historisk tur och äntligen en Karlstad - Kristinehamnstur. Visst ja Alster startade vi i, men en dag som denna så får det vara förlåtet! Tack Jonas för förslaget och uppmärksamheten, tack till Värmlandstrafik som körde oss och samtidigt ett stort tack till rekpatrullen från Solstaskäret i form av Björn och hans gäng. Temperaturen hade skruvats upp i bussen och en och annan undrade väl vilken samling av folk detta var. Ut på isen kom vi i rask takt och timingen med Solstaskärets åkare var inte så dum. Vi delade in oss i två grupper, Jonas tog hand om den snabbare gruppen och jag tog hand om glidargruppen. På lånad is och på okända områden bar det iväg bort förbi Glofsön, Jäverön och in i Rudsundet, faktiskt så var vi först så långt. Vi stod och betraktade alla som susade förbi och följde efter bort mot Arnöfjorden. På vägen väjde vi för några råkar, som inte gav oss några bekymmer. Första rasten gjorde vi i samband med övergången vid Färjestugan och tur var väl att vi såg skylten att vi var vid Arnön, eller hade någon skyltat falskt! På uppvärmda bänkar slog vi oss ned och käkade lite fika. Visst skulle vi allt ha en liten symbolisk brasa och det fick vi med Alfs försorg, men var hade grillkorven tagit vägen? Den hade vi missat! Nöjda efter fikat fortsatte vi 'Botvika' (är det inte så det heter?), ner till Lunnerviken. Här var det lite spännande, en passage med råk på ena sidan och öppet vatten på den andra. Visserligen 50 meter men ändå. Nu till det mest exotiska med skogs- och ängsåkning. Tänk att korsa Mårön, att åka bil härute det har gjorts många gånger, men skridskor. Utan problem bar det över Hagelviken och sammaledes in på torra land över Kummelön, där vi fick gå dagens längsta sträcka, ett par hundra meter. Vi fortsatte fram till den brustna vallen och rundade Kummelön. Vad gott det satt med lite pyttipanna och ägg på konserv, ingen reklam här inte. Gissa den som kan, gott var det och jag kan tänka mig att fler tyckte det. Dagens motvind till Svartebergsudden kändes tung, det gör det efter tre mil, men lika lätt kändes den härliga medvinden över fjorden. Väl framme vid Hjälmarssundet, vilket var det svåraste stället, och jag får tacka Alf för en härlig guidning och vi förblev torra trots böljande vatten i sundet. Nu var det bara upploppet kvar och nog har Kristinehamn den finaste isen alltid. Några av oss bestämde oss för att åka Varnan in och vi lotsade Björn och gänget in till stan. Detta är ett område som vi väl känner och det känns extra trevligt att ha så fint främmat på besök ända in i centrum och för andra dagen från Karlstad. Det är väl inte sista gången. Ännu en gång ett stort tack till alla ledare och deltagare som gjorde denna tur!!! | |||||||||||||||||
| |||||||||||||||||
| Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på ingetsätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker! | |||||||||||||||||
Tillbaka | Turrapporter | Rapport: Mikael Henriksson | Karlstad-Kristinehamn | 2001-02-17 | |||||||||||||||||