Turrapport:
Klingtorpsviken - Alster, 27/12 -02

Den senaste tidens isläggning lockade till ett försök att åka från Klingtorpsviken in till Karlstad. Dagens generösa vind från öster gjorde läget extra läckert. Fem kristinehamnare och tre stockholmsgäster hade lockats av försöket. I ganska rask takt gled vi över den äldre kärnisen på Hjälmarsfjorden, för att sedan vände riktning sydväst mot Alvön. Lite förvånade blev vi av att se flakis strax bortanför Boholmen, men efter lite funderande och kontroll av flaken insåg vi att det var gamla infrusna flak och till vår belåtenhet såg vi att den fina glanskisen låg kvar.

Nu vet vi hur det känns att åka på riktigt stora ytor i medvind. Grandiost, splendido och allt vad tjurfäktarna i Ferdinandfilmen uttalar på julafton. När vi nådde Alvön såg vi öppet vatten och visst är det mäktigt att kunna nå till denna utpost. I motvind jobbade vi oss norrut längs Långön och passerade västerut mellan Mårön och Långön på insidan av det värsta flakisområdet. Väl förbi Nyporna öppnades nya himmelska isvidder bort mot Kråkskär och Ö Tormesön. Lite oflyt kan man säga att en av våra deltagare hade, som började känna av magsjuka. Strax innan Ö Tormesön fick vi hälsa på Valter och hans kompisar från Solstaskäret. Man kan säga att vi bytte sida just här. Få se om bytt, bytt aldrig kommer igen!

På Ö Tormesön som vi tog första fika rådgjorde vi hur vi skulle lösa transporten av vår magsjuke vän. Vi fann det bästa att ringa efter en biltransport och ta oss upp till Sandviken på Arnön. Hälften av gruppen gjorde en kort visit ut till Raholmarna, medan vi andra tog oss i sakta takt upp till Sandviken. Skönt att kunna lösa sjukproblem också! Timingen var i det närmsta perfekt både med bilen och den andra halvan av gruppen. Den svåraste passagen började och in till Arnöfjorden gick vi mestadels. Synen av Arnöfjorden och tiden ringde för matpaus som vi fick i en härlig träddunge. Vi travade ut på Arnöfjorden och efter några hundra meter kunde vi hjälpligt börja åka skridskor längs vasskanterna, lite jobbigt, men humöret var på topp.

Till sist kom vi fram till den svarta kärnisen, som vi först trodde saknades på Karlstadskanten, men det fanns 'grönt gräs även på andra sidan'. Lite förvånade var vi att det räckte ända in till Alster. Turen tog tyvärr slut här, då decemberdagen inte är längre. Vi delade upp oss på olika färdalternativ och vi som var med hoppas att snön undviker dessa härliga isar och rekommenderar alla att bege sig ut på nästa tur! Gott Nytt år om vi inte ses innan!