Turrapport:
Lakholmens fyr, 7/1 -03

En dag då det inte ska gå att åka skridskor, men vissa platser behövs det inte glänsande blank is för att nå. Det vintriga landskapet och den isbemängda Vänern är något som inte sker varje dag. Den snö som föll kunde väl ha hållt sig borta, men samtidigt är det också den som ger denna inramning. Det är svårt att förmedla vad intrycket gav när vi stod där på Lakholmens fyr, eller när vi skrinnade genom de lätta snöhögarna. Det måste upplevas och det är få gånger möjligheten gives.

Vi startade vid Brattsand och gick några hundra meter innan vi förstod att det gick lika bra om inte bättre med skridskor. Vi rundade Stora Marö på nordsidan och fortsatte ut till Enträ, där vi fann stöpt is längs en spricka (tidigare råk). Förbi Trappen och i riktning mot Lakholmens fyr som stod där mäktig. Tanken for genom huvudet om det inte gick och gå upp i fyren och spana, men Trappen är ju inte så dum heller. Det vi såg var att den snöbemängda isen låg bra långt söder om Härö. En liten tarm med brutna flak gick något nordväst om Lakholmen. Vattenyta kunde möjligtvis skönjas nedåt Furholmarna, men det kan vara is likväl. Vi konstaterar att det inte finns så mycket ofruset kvar! Dagens fika tog vi på yttersta utposten ett litet skär precis innan där flaken börjar. Vägen tillbaka var lite vemodig, att lämna detta var det värsta. För den som vill och väder och vind vill ska lyssna av meddelandeboxen på onsdag kväll. Om inte snön hårdnar rekommenderar jag denna tur, som är något extra!