Friluftsfrämjandet Kristinehamn
Långfärdsskridsko
|
Turrapport: | |||||||||||||||||
|
Från början var det tänkt att bli en busstur, området var inte stort nog för att löna sig med buss. För en lyckad tur är detta tillräckligt nog. Vi bestämde oss för två alternativ, en med medvinden i ryggen och en andra grupp som åkte ned till Baggerud och vände. Åksugna var de allra flesta och vi som åkte enkel sträcka blev inte fler än tre. Det såg lite dåligt ut med sikten när vi kom ner till Hult, men det blev bättre efter hand även om solen lyste med sin frånvaro denna fina skridskodag. Tors grupp åkte längs den inre linjen, innanför Lakholmen, Marö och Furholmarna ned till badplatsen i Baggerud. Där blev det en välbehövlig fika efter dryga milen med motvind. Det går väl an när fika väntar och medvinden tar över. Vi tre andra startade vid Baggerud och badplatsen för att åka upp mot Furholmarna. Isformationerna var dagens största behållning förutom slät och fin is och kanske hjälpte medvinden till att sälja denna tur. Elisabeth och Henny var nöjda och det smakade mera. På Furholmarnas västra sida valde vi att åka, i början mest jungrulig kärnis. Lite försiktighet krävs härute, det märkte vi när vi kom en bit upp. Ett slag med piken på ett område precis utanför oss, så vi valde att gå längs kanten. Längs kanten upplevde vi riktiga isgrottor, med blåaktig 'glaciäris'. Man kunde tro att vi hade nått ishavet och den arktiska isen. Lite konstnärligt slingrade vi mellan ishögar och isberg innan vi kunde se riktigt stora fina åkytor och glädjen var stor. Det kittlade av åklust och med så mycket is utanför tyckte vi att vi skulle åka ut till Furholmsallén. En känsla att komma till yttersta utposten. Vi tyckte att det gick alldeles för snabbt, så det blev en sväng in mot Tennegårdsviken på len hård och slät is. När vi skulle passera Svickstaviken stötte vi på en råk och blev tvugna att leta ett övergångsställe. Vi kunde gå över lite längre ut. Färden gick utanför Marö och Bergholmen. Vi var ytterst mycket sugna på fika och vi anade Lakholmens fyr. Innan dess blev det lite gåing bland småflak, men även det går bra med humöret på topp. Där satt vi och njöt på fyrtrappan med blåbärssoppa, chokladdryck och smörgåsar. Den andra gruppen följde oss i spåren och när vi väl kom ner på isen såg Henny den andra gruppen komma åkande. Lite sämre isyta väntade någon kilometer förbi Enträ. Lite sicksack och ett försök att genskjuta den andra gruppen stax innan sista färden in mot Hult och frågan var om inte detta var den allra bästa isen. Allting bra och slutet gott! Välkomna till nästa helgs tur! Blir det här igen eller blir det Lurö? Vi får se, lyssna av meddelandeboxen! | |||||||||||||||||
| |||||||||||||||||
| Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på inget sätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker! | |||||||||||||||||
|
Tillbaka | Turrapporter | Rapport: Mikael Henriksson | 2003-02-16 | Kristinehamn-Otterbäcken | |||||||||||||||||