Friluftsfrämjandet Kristinehamn
Långfärdsskridsko
|
Turrapport: | |||||||||||||||||||||
|
Först ett stort tack till Toivo Blixt och Tony Asplund från Karlskoga, som lämnade denna härliga rapport från Toften under måndagen. Superlativen räcker nog inte till och ibland kan det gärna låta bättre än det är, men Toivo var inte för stor i orden om denna isen. Ett stort tack till den okända tjejen på Statoil i Laxå, som bekräftade att ingen snö hade fallit. Hon var nog lite förvånad över en sådan fråga om snö i Laxå. Undra om någon sådan fråga har ställts innan? Fundersam var hon! Nå ja, till turen. Ett glatt gäng på nio kom till samlingen, kunde ha blivit tio om Rune hade vaknat lite tidigare. Det gäller alltså att inte ställa in skridskorna i förväg utan lyssna på vad som är på G, annars missar man gobitarna. Storbjörken och Lillbjörken passerades på vägen ned och det stämde med snön här också, något mer skulle det visa sig än på Toften som var vårt mål. Vi startade från parkeringsplatsen, som är den gamla vägen. Någon km från den första gluggen av Toften (väg 205). Det såg härligt ut, en rätt så stor sjö, faktiskt! Det var inte knallvitt, utan mörkvitt, som någon uttryckte det och kärnisen kunde anas. Vi ställde in riktningen mot söder och åkte moturs en bit från stranden för att undvika gammal is och partier av snödrev (inga stora mängder, utan snarare lite försiktighet). Efter 1 km kollades läget av i gruppen och lite justeringar gjordes. Lite motvind var det, men det var skönt att jobba lite! Efter ca 5 km blev det lite vätska och vi vågade oss allt närmare strandlinjen eller som i en del fall den äldre ihopfrusna flakisen, som låg i den södra delen (ca 150 m ut från strandlinjen i vikarna). Åkningen drev på bra. Efter 8 km blev det fika på den lilla holmen, som ligger i den södra spetsen av V-formen, alldeles innan näset som ser ut som en hand. En riktigt fin talldunge, ed vackert puder låg bland riset på backen. Lä men ändå utsikt åt alla håll. En signal till Olov, som påstod att vi var de enda som åkte skridskor denna trettondag! Efter fikat blev det medvindsåkning och vilket glid på det tysta underlaget. Känslan och njutningen var fulländad. Vi rundade de två öarna som ligger i mynningen in till 'Hasselforsviken' och åkte över till den norra sidan. Nu blev det strandlinjen som gällde fullt ut. En skridsko på land och en på isen, eller hur är det? Ja nästan, skön känsla var det. Lite blandat motvind, men mestadels medvind for vi andaktligt fram i den svaga snöby som inramade hemvägen upp mot Aråsviken. Den sista biten var snart avklarad och ska jag säga det så borde vi nog tagit ett varv till, det var underbart. Vi slutade med en tyst minut och bara njöt av det härliga vi varit med om. Hoppas vi kan nyttja denna sjö mer i vinter! | |||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||
| Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på inget sätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker! | |||||||||||||||||||||
|
Tillbaka | Turrapporter | Rapport: Mikael Henriksson | 2004-01-06 | Karlskoga-Gullspång | |||||||||||||||||||||