Turrapport:
Glanskistur på Vänern, Hjälmarsfjorden runt, 27/2 -05

Att vakna upp med en klarblå himmel och -10 grader kallt samtidigt som en tur är planerad är en önskedröm för en turledare. Detta inträffade på söndagsmorgonen. Under lördagen kändes det motsatta med kraftig blåst och snöbyar. Det här är den stora tjusning att det svänger så pass mycket, även om det sämre kan få vara.
Särskilt kul var det med tanke på gästerna från Stockholm och Örebro. Kalasväder är också något som lockar ut våra egna och blir det dessutom hemmais på Vänern, så lockar det extra. Humöret på topp var jag tidigt på samlingsplatsen och inväntade hopen med deltagare. Det kom en efter en och till sist var vi 37 deltagare från Friluftsfrämjandets lokalavdelningar i Kristinehamn, Karlstad/Hammarö och Karlskoga.
Efter information om vart vi var på väg och vad som var viktigt för att genomföra en trygg och säker tur på isen, blev det uppsittning i bilarna i riktning mot Klingtorpsviken.
Härlig blänkande glanskis mötte oss, när vi äntrade isen i Klingtorpsviken, den inre delen av Hjälmarsfjorden. Deltagarna fick åka runt för att hålla värmen uppe tills ledarna var informerade om vad som gällde för dagen.

Det är inte lätt att ta hand om en så stor grupp. Det löste sig på ett ypperligt sätt. Egentligen körde vi som två grupper, men som i praktiken blev en. Alla deltagarna körde disciplinerat och i ett glidartempo, vilket var befogat, dels för att vi skulle tangera tunnare is och dels för att det var ett så underbart gott väder. I ett långt tåg gled vi bortåt Svartebergsudden, passerade någon råk.

En kort paus och vi passerade utanför med försiktighet

Svartebergsudden är inget ställe att leka med och idag var det fortfarande ett litet område som var öppet, trots rejäl kyla! En bit ut finns skravelis och senare blänkande blank is, inte helt ofarligt, ty härute krävs mer kyla för att göra den trygg, alltså upp mot decimetern tjock. Per Johansson som hade åkt härute tidigare i veckan talade om för mig att vi hade två möjligheter, antingen gå på insidan av skravelisen eller utanför.

Svallis. Vi valde att gå utanför och gå i kanten.


Rune

Försiktigt genom att prova isen med ispiken kunde vi lotsa hela gruppen på blandat blank kärnis och gammal slät svallis. Efter en härlig inledande del av turen tog vi beslutet att fika på Rammhomens nordspets.

I sol och lä njöt vi av vårt medtagna fika.

Vid fikat passerade en grupp av Örebroare oss och gav oss information om läget längre ut på fjorden. Detta var suveränt att kunna få färsk information om hur isen ligger, samtidigt som vi kunde delge Örebrogruppen vad vi visste om. En telefonsignal till Friluftsfrämjandegruppen från Stockholm blev det också under fikat och de hade anlänt till Rolls-Royce och skulle just till att starta inifrån Varnumsviken. Med information om läget kunde även de göra en riktigt fin tur i Kristinehamns vackra skärgård.

Med ny energi kunde vi göra ett säkert val och fortsätta innanför (öster om) Rammholmen. Lite ojämn is på 200 meter går väl att stå ut med, när vi var i ett sådant iseldorado. Genom sundet mellan Apelholmen och Rammholmen och en liten sväng in i Rammholmsbotten var vi snart ute vid Roholmen. Utanför linjen Roholmsskäret - Lindön var det inte långt kvar till öppet vatten, som låg och glimrade i solskenet. Igår lördag var det inte bärigt mellan Roholmen och Lindön, vilket en av gårdagens (lördag) Stockholmsgrupper fick känna av. Allt slutade väl, men härute är vi nära öppet vatten och mycket händer, vilket kräver både uppmärksamhet och säkerhetstänkande. Örebrogruppen hade tidigare under dagen passerat mellan Roholmen och Lindön. Beslutet att ta sig över fanns och därtill disciplin med 10 meters lucka mellan varje deltagare medan ledartäten pikade för att hålla kontroll över istjockleken.

Isen kunde inte vara slätare och i lätt medvind gled vi tyst över till Lindön.


Solen eller deltagarna, vem som sken mest var svårt att avgöra. ALLA njöt i fulla drag.


Utanför öppna Vänern

Efter att ha rundat Lindön fortsatte vi färden norrut, nu i motvind, men efter att ha haft kalasförutsättningar i drygt 11 km, så kan det väl kvitta om det blir något jobbigare på färden hemåt. Det var ändå fin is mestadels när vi passerade Tjyvholmarna och kom in på inre Hjälmarsfjorden. Efter 20 km var vi tillbaks vid bilarna och ALLA kan jag lova var nöjda med denna tur.

[ Foto: Mikael Henriksson. GPS: Niklas Höglund | Fotoalbum ]