Friluftsfrämjandet Kristinehamn
Långfärdsskridsko
|
Turrapport: | |||||||||||||||||||||
| Tack till att vi fick del av detta underbara som heter högtryck och att vi har fått ett par nätter och dagar med kallt väder. Ledarna Jonas Ingman, Mats Einarsson och de andra som hjälpte till ska all heder och berömmelse som finns. Dessutom det fina föredraget om Saxholmens historia av Peter Westerlund passade väl in i denna tur, men skridskoturen då. Lugn den kommer! Vi startade vid Klingtorpsvägen och redan vid samlingen såg jag till min förtjusning att den var full med bilar, var det deltagarrekord? Visst blev det så, hela 24 skridskosugna människor inkluderat några från Filipstad och Stockholm. Inte illa och Jonas gav lite information innan vi begav oss ner till Lilla Tjyven, där vi gjorde halt och väntade in kön. Nu var det läge för en liten indelning och det visade sig vara utmärkt. Det mynnade i att vi så småningom kom igång och när vi började komma närmare de svårare passagerna så gick tempot ner. Vi gick över till Torren och följde våra spår från gårdagen. Sedan följde vår ringlande orm den underbara isen ner till strax utanför Svartebergsudden. Med en skicklig lotsning över råken och ner till innanför Killingen, där vi gick över udden. Därefter var det raka spåret till Saxen och fikapaus på den mest underbara solsluttning som kan tänka. Det var den perfekta utelokalen denna dag med utsikt över Ölmeviken och Vänern. Nu tog Peter talet, berättade om historiens vingslag och alla lyssnade och njöt, men visst rörde sig ögonen också mot isytan. Mycket intressant var det! Att Saxholmen har varit mötesplats i tidiga år, det hade vi fått veta, men är det så nu också? Visst självklart är det så, först Ove och några till var på väg in och vad var det borta vid Kummelön, jo några till och var det inte Karlstadsbor som hade hittat hit till vår fina is. Jovisst reklamen sprider sig långt utanför kommungränsen. Alltid lika trevligt att träffa Karlstadsgruppen. Tänk nu var vi bortåt 40 st ringlandes över till Hjälmarsfjorden och man ser att solen gör sitt. Det blev lite våtare vid sprickor och råkar. Vi kom förbi Svartebergsråken utan problem, men på vägen in så... Inte så farligt, men aj, aj, aj visst är det bra med ombyte. En råk blev lite för svag för en åkare och benet blev blött, där ser man!!! Inga ledsamheter utan efter ombytet åkte vi storstilat in och dagen var slut. En del hade redan bestämt sig för tur på måndagen och jag som jobbar får väl ta eftermiddagen, för isen den kan jag inte släppa i sikte än!!! Tack än en gång till alla. | |||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||
| Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på ingetsätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker! | |||||||||||||||||||||
Tillbaka | Turrapporter | Rapport: Mikael Henriksson | Värmlandsskärgården | 2000-02-20 | |||||||||||||||||||||