Karlstad: "Gôrpoppis med långfärdsskridskor"

Skridskokväll i månens sken

En lång rad marschaller sträcker sig över Mariebergsviken. Mörka gestalter glider fram över isen, några med facklor i händerna. Friluftsfrämjandet ordnar skridskokväll i månens sken och det är ju förargligt att man intehar sina egna skrillor med...

Nog visste jag att det blivit populärt med långfärdsskridskor. Men inte riktigt att det blivit så populärt; "gôrpoppis" som någon uttryckte det. På onsdagskvällen kom nog något hundratal till Friluftsfrämjandets kvällsåkning på Mariebergsviken. Fast det var i ärlighetens namn inte lätt att räkna dem alla, där de gled fram i halvmörkret. Ledarna hade satt ut marschaller i en lång rad över viken och tänt småbrasor här och där. Den som ville kunde köpa en fackla och glida runt med till sin egen och andras förnöjelse.

Telefonsvarare

Kvällsåkningen är ett av de arrangemang som Friluftsfrämjandet ordnar för allmänheten. Man ordnar också nybörjarturer för den som vill pröva på långfärdsskrinnandets tjusning.

Men den största verksamheten är bara öppen för medlemmar. Och då handlar det om verkliga långfärder i isens rike. Det kan vara färder på sjösystem, på älvar och kanaler eller ut genom Vänerns skärgårdar.

Varje lördag och söndag så länge det finns is går det turer. En telefonsvarare för medlemmar informerar om vart det bär iväg just den helgen. Och populärt är det. 1990 var vi bara ungefär 30 som höll på med långfärdsskridskor, berättar Bengt Jakobsson, grenledare. Nu är vi 300.

Varning för isen

Bengt är naturligtvis själv en stor entusiast men han vill inte vara för entusiastisk. Han är så rädd att någon ska ge sig ut på isarna utan säkerhet. Man ska inte ge sig ut över huvud taget om man inte har kunskap och sällskap.

Vill man följa med på Friluftsfrämjandets turer så krävs att man har: isdubbar, ispik+dubbelpik eller skidstavar, ett komplett ombyte med grenrem/midjerem, livlina med mera. Isen må vara aldrig så säker; det finns alltid några ställen med svag is. Ska man ge sig ut på en långtur till Lurö skärgård som man gjort ibland så krävs förstås både kunskap, sällskap och en god utrustning.

Nästan fjällkänsla

Vad är det då som är så kul med långfärdsskridsko? Det är ju så härliga naturupplevelser. Nästan lite fjällkänsla med de stora, öppna ytorna, säger Katarina Frisk som är där med nioårige Joel. Men är det inte hemskt blåsigt där ute på isen? Jo, det är klart, har man medvind åt ena hållet så får man ofta motvind hem. Men man kan ju alltid försöka ligga efter någon med stor rygg. Åke Stööd är en annan entusiast. Han är ute nästan dagligen, pensionär som han är.

I dag hade vi en fantastisk tur, säger 73-årige Åke. Vi åkte från Molkom och över Gapern ner till Ökna. Vi startade från Molkom vid 11 och var framme vid 2-3 på eftermiddagen. Med raster inräknat åker man ledigt en mil i timmen.

Himla trevligt gäng

Man får himla bra kondition, tycker Bengt Jakobsson. Ofta åker man 3-8 timmar och kanske 2-6 mil. Sen är det ju känslan, rörelsen, närheten till naturen, friheten ochsällskapet. Det är ett himla trevligt gäng.

Favoritplatser?

Bergslagskanalen mellan Filipstad och Karlskoga är kanon. Och Lurö skärgård... och Dalslandssjöarna... och... det är så många...

Runt omkring oss svischar folk fram på långa skridskor. Eldarna brinner och på avstånd lyser domkyrkotornet i kapp med Löfbergsskrapan. Just när vi ska gå spricker molnen upp och månen lyser fram över Mariebergsviken. Och för en stund blir det så där sagolikt som det bara brukar bli i gamla Disneyfilmer. Jag får nog ta med skridskorna nästa gång.

JAN BJÖRKEGREN