Med långa skär över Vänern: Vänner

— Artikel i Värmlands Folkblad lördag 13 februari 1999 —

Klicka för större bild

Hammarö sydspets. Isrävar åker så ofta de kan, gärna fyra-fem mil om dagen, det kräver framför allt god kunskap om is och lokala förhållanden. Erik Andersson, Åke Stööd, Erling Andersson och Ingrid Stööd känner Vänern väl och just därför har de stor respekt för den.

Åke Stööd med vänner är erfarna långskridskoåkare, de susar fram över isen fortare än vad man får köra bil i ett villaområde.

— Tjusningen med långfärdsskridsko är friheten, när isen ligger tjock kan jag åka vart jag vill, säger han.

Jag stirrar stint i isen för att inte falla på bucklor och gropar, glömmer att titta upp, när jag väl gör det drabbasjag av tjusningen. Jag är mitt bland kobbar och skär. Åke pekar ut Klacken, Västra Grisen, Östra Grisen... och därborta ligger Skoghall.

— Att komma ut här där jag på sommaren åker båt ger en extra dimension till upplevelsen. Det är ett annat landskap på vintern, säger Erling Andersson.

Vi börjar färden vid Stegelviken på Hammarö, vårt mål är Skage Fyr vid Hammarö sydspets, cirka två kilometer bort. Åke beklagar att isen inte längre är genomskinlig, häromdagen var den som en glasskiva. Jag tycker det är bra, ogenomskinlig is känns tryggt, den är väl tjockare?! Åke talar lyriskt om nyfrusen tunn is, den är allra vackrast och roligast att åka på. Jag känner instinktivt att en nybörjare som jag inte ska tolka det boktstavligt.

— Om du går igenom på ett hugg är isen cirka fyra centimeter, där ska du inte åka, säger Erling.

Ute vid fyren sjunger isen. Ömsom mullrar den som en orolig mage, ömsom låter den som ett dataspel med pang-pang som tema. Det är med is som med kristall, desto tunnare ju ljusare klang. Jag förstår till fullo aspekten sällskap i säkerhetskombinationen KUS, dessa isrävar är min livförsäkring. Åke berättar om en råk som jagade honom.

— Den slog upp 20 meter bakom mig, då var jag rädd...

Sjungandet som skrämde mig är blott nynnande i jämförelse med en råk.

— Den låter värre än åskan.

Vi fikar i lä på östsidan av Skallholmarna. Ingrid Stööd bullar upp kaffe, smörgås och sockerkaka, det smakar ljuvligt.

— Det här är halva nöjet, konstaterar Erling.

Ibland gör de upp eld, sitter och myser i värmen innan de åter beger sig ut på dess yttersta motsats - isen. Vänerskärgården är långfärdskridskoåkarnas eldorado.

— Vänern är nummer ett, säger Åke.

— Den bjuder på sådana sträckor, konstaterar Lars Mattsson, vackra vyer.

Vänerskärgården i vinterskrud är ett äventyr. På hemvägen har vi medvind, oj, insvepta i varsin vindpust susar vi framåt så det viner om öronen, ibland är livet bra härligt.

ELEONORE PARK-EDSTRÖM

Långa skär | Checklista