Karta över turen!

Förvintern i år torde gå till historien som en av de skridskovänligaste på mycket länge.
Det kyliga vädret i kombination med frånvaron av nederbörd har gjort våra vatten mycket lämpade som långfärdsskridskoisar. Från hela mellansverige ned till sveriges sydligaste delar rapporterar nu lokala skridskoföreningar om de bästa isarna sedan tidigt sjuttiotal.

Styrkt av julens digra bord av läckerheter planerar vi Annandagen åt en skridskofärd på Vänern. En varm glögg på juldagens kväll framför datorn i jakt på de senaste israpporterna från Vänerskridsko leder till området väster om den djupare Kattfjorden. Sjöområdet söder om Segersta verkar lämpligt. Här i Vänerns norra arkipelag torde de många öarna erbjuda oss gott vindskydd och de senaste kalla nätterna har säkerligen gjort isen säker.

Dagen efter svänger vi i in på den lilla parkeringen vid naturreservatet Arnäs udde strax söder om Rudsviken. Tyvärr lyser solen med sin frånvaro, men temperaturen är behagliga minus fem grader och som tur är har vi ingen nederbörd i sikte. I ryggsäckarna har vi förutom det obligatoriska ombytet packat matsäck bestående av smörgåsar med rester av julskinka och mammas goda saffransbullar. Termosen är fylld till bredden av nybryggt, rykande hett kaffe.

En liten skogsväg för oss till fots ned till den långa strandkanten. Samtidigt som vi kontrollerar isens tjocklek hör vi det dova ljudet av ismassornas rörelser. En halv kilometer söderut ligger Vänern öppen. Där vi befinner oss ligger dock isen spegelblank och säker i tio till tjugofem centimetrar och vi har den helt för oss själva. Inte en människa syns till!

Turen är planerad att gå i en rund ring från Arnäs udde västerut mot Åsunda ön. Om vi tillåts passera Åsunda ön kanske vi också rundar den medurs för att knyta en återslutande "tur-åtta", men eftersom isläget här är mer osäkert låter vi det slutgiltiga färdvalet vänta tills vi kommer på plats. Den sista vägen hem tar vi sedan längre söderut, men ändå norr om de småöar och holmar som likt ett skyddande band håller oss på ett säkert avstånd från den mer öppna och kalla Vänern.

Blankare is får man leta efter...

Isen är helt fantastisk! Den är hård, spegelblank och genomskinlig. Som ett stort och klart fönster erbjuder den oss att ta del av den undervattensvärld som vi så snabbt och effektivt passerar. Vi ser stim av små fiskar som märkbart trötta av det kalla vattnet vaknar till liv där vi kommer farandes förbi… vi ser två stycken musslor som mödosamt trycker undan sanden i deras väg, vilket bildar lustiga meterlånga fåror i sandbottnen.

Efter en timmas färd längs med lokala ortnamn som Rudsviken, Stuvholmsbottnen och Björnkilen passerar vi över mynningen till det trånga Åsundasundet och ön Åsunda. Här stannar vi till vid några vinterfiskare som sitter på sina sparkar och biter av det brända kaffet i den isande vinden. Abborrarna syns inte till säger de, samtidig som de ber oss ta det varligt söder om Åsunda ön ty där har de inte koll på isläget.

Issörja gör det omöjligt att fortsätta...

Vi fortsätter in i Bärösundet där en liten smal förbindelse tar oss över till Åsfjorden men väl där konstaterar vi raskt att isen mest liknar en sörja omöjlig att ens beträda. Vi beslutar oss för att återvända till Bärösundet för att sluta vår första planerade tur-cirkel.
I skyddet av en fin bastustuga, längst ut på en liten mysig stugbrygga, njuter vi av våra smörgåsar och vårt kaffe. Samtidigt visar sig vädret från sin lite hårdare sida. Som småspik faller ett underkylt regn, om än bara under några korta minuter. Tyvärr är det tillräckligt för att skapa ett sandpapperlikt underlag på den tidigare så perfekta isen.

En gammal båt i Bärösundet

På vägen tillbaka korsar vi fjorden i lätt motvind, från Blockholmarna med sikte mot Långholmen som vi tar längs dess västra sida. Strax därefter möter vi ett annat gäng på fyra skridskoåkare som kommer hela vägen från Skutberget. Isarna har varit gudomliga menar också de, men Arnäs sydspetsudde innebar en besvärlig passage.
Samtidigt som skymningen närmar sig skrinnar vi vidare och så småningom siktar vi återigen vår utgångspunkt vid Arnäs udde. Nöjda och belåtna konstaterar vi att årets väneris kvalificerar sig till de bästa av de senaste årens isar. Och om vädret makter välkomnar oss åter dyker vi helt säkert upp till nästa jul igen!