Privattur:
Byviken - Fyllingarna, 14/2 -06

Fem pigga pensionärer och en ännu piggare ung dam äntrade isen vid vindkraftverket på Önaholm. Sikten var ca 100 m så det var nästan som i en mjölsäck. Allan och Bigge hade rekat igår så de viste att nyisen gick i en båge nordväst in i Byviken och vidare ut mot Fyllingarna, så vi började att följa snökanten på den gamla snötäckta isen. Bigge hade sin GPS så vi kunde fastställa vår position. Sikten var ibland 0,men så plötsligt dök land upp framför oss. Vi hade då sneddat rätt över hela Byviken och kunde nu med någorlunda sikt följa land på nyis och bitvis längs snökanten. Vid Sötholmarna passade Bigge på att tvätta båda fötterna i en råk och det var tur då han förmodligen inte gjort detta sedan jul. Efter ett kort stopp och god hjälp av oss andra var snart Bigge i täten igen. Vi gjorde en sväng in mot Porsmyrholmen och ut mot Gullbrandsholmen, som vi rundade och vidare österut in mot Fyllingarna och Kalvön. Isen sjöng och sa att den är tunnare här. Vi åkte med lagom lucka vidare söder och öster ut runt alla öar och skär söder om Fyllingarna. Hela vägen kunde vi studera bottenformationerna, då hela denna skärgård är mycket grund. Väl ute på östsidan fortsatte vi mot nordväst i riktning mot Ökenviken, men vid Saxskären var det stopp med för mycket snö. När vi stannade kunde vi höra öppet vatten och isklirr genom dimman ute på Bäröfjorden. Vi beslöt att vända här och åka tillbaka mot Fyllingarna för att få den efterlängtade fikapausen. När detta var klart drog vi samma väg tillbaka och nu var tempot betydligt högre än på utresan. Väl tillbaka över Byviken så hade dimman lättat såpass att vi plötsligt fick syn på fyren Galten mitt i viken. Det visade sig att vi på utvägen åkt ca 100 m innanför fyren utan att se den. Nu åkte vi fram för att på nära håll studera isaformationerna runt fyren. En timme efter pausen var vi inne längs land på Önaholm. Nu upptäckte vi hur lätt man är vilse i dimma och hur svårt det var att hitta den lilla viken vik gick på isen, men efter ett flertal rundningar av små uddar så dök vindkraftverket upp som 'Frihetsgudinnan' i dimman och då visste vi var vi skulle gå iland. Fem lite tröttare pensionärer och en fortfarande pigg ung dam tackade varandra för en fin tur om än med minimalt av synintryck. Själv kände jag alla dessa stränder och öar så väl så jag var mer än nöjd.
Göran, Jan-Åke, Elisabeth och Jörgen tackar Allan och Bigge för det goda initiativet att kalla till en tur innan denna fina is snöar över.