Turrapport:
Södra och Norra Boksjön, 13/1 -02

'Vilken söndag!; det är mycket man kan och behöver göra men...'

- När vi startade från Sotenäset i mörker, duggregn och dimma undrade vi nog lite till mans inombords vad vi gett oss inpå - fast ingen sa någonting naturligtvis. Men vis av tidigare erfarenhet vet vi att det är stora lokalklimatiska skillnader från kust till bergigt inland. Med detta förhållande i åtanke gick färden mot det tidigare 'snöstängda' Kornsjöområdet. Detta visade sig senare vara en alldeles riktig satsning.

- Under färden utmed Norra Kornsjöns östra strand kunde vi nöjt konstatera att snön var borta och kärnisen låg där med en härlig vattenspegel uppå. Vid Jakobsrud vidtog en kort vandring mot det hägrande målet 'Boksjöarna'. Tänk att få uppleva storartad tyst 'vildmark' så nära inpå stora befolkningscentra både i Norge och Sverige.

- Vi åkte på en till början lite knagglig is men snart tog den krafiga sydvästen tag i oss och på såphalt underlag fann vi snart väg - isgator med glanskis kilometer efter kilometer - det ville aldrig ta slut; efter ihärdigt bromsande lyckades vi stanna vid 'foten' av en liten tallbevuxen holme - våra blickar drogs snart till en stor bredkronig tall i vars topp vilade en mäktig bobal finurligt sammansatt av kvistar; efter noggrann besiktning av marken under boet hittade vi fiskben av olika slag - som vi redan antagit - en hemvist för fiskgjusen eller som norrmännen kallar för fiskeörn.

- I Budalsvika gjorde vi vår första matpaus, gick upp till 'overnattningshytta' - ett som alltid i Norge rejält bygge och öppen för vandrare mm. Här möts två urskogsartade områden - ett stenkast härifrån på svenska sidan 'Tresticklans Nationalpark' och 'Lundsnesets naturreservat' på den norska sidan.

- I stark motvind stakade vi oss vidare ut ur Budalsvika. Sikten har nu blivit bättre och 'Janne' pekar mot något i skyn långt borta; vid första anblicken ser vi bara flaxande korpar, men plötsligt ser vi något annat - kretsande stora fåglar högre upp - fram med kikaren - visst det är 'kongeörnen' - inte bara en utan två fåglar med mycket 'vitt' - alltså övervintrande ungfåglar. De kommer närmre för att sedan försvinna ut i skogshavet.

- När stressen och vardagsjäktet blir en övermäktig fiende - kan en dag i en sån här omgivning göra underverk för kropp och själ.