Friluftsfrämjandet Kristinehamn
Långfärdsskridsko
|
Turrapport: | |||||||||||||||||
| Några, närmare bestämt 4 Kristinehamnare var vi som hade trotsat söndagslugnet och gått upp en halvtimme tidigare. I Filipstad skulle Lennart sluta upp och som vi trodde en hel del åkare från Solstaskäret, men det är som Astrid säger, 'De som ångrar sig det är de som stannar hemma'. Visst stämde dessa kloka ord även idag. Det kom visserligen ett par snöflingor farandes, men inte var det väl något att vara rädd för!!! Jo, till sist kom Johan så Solstaskäret blev faktiskt representerade. Alltid lika trevligt att ha Lennart som guide på Yngen. Vi körde från Vinternäset och passerade innanför Storön. Här var väl inte ytan den bästa, gammal snö som frusit fast, men Lennnart sade att detta var enda dåliga stället, så då blev vi förhoppningsfulla igen. I ett härligt tempo på vad vi kunde ana den bästa is som finns gled skären lätt oljade genom den tunna snöhinnan ner till Svartön. Väl nere i söder vid Gubbön tog vi lite vätskerast. Vi började lite lätt prata om lunchen och ett starkt önskemål var att få solen och hur blev det... Vi fortsatte njutbart tempo upp mot Fågelön följde kanten till Hästholmen precis vid ingången till Torskbäckens hytta. Transporten in i viken blev något trögare, men vad gör det, kan ni gissa vad vi fick syn på? Självklart så var det solen som med vår starka vilja hade börjat att lyckas komma igenom molntäcket. När vi väl satt där och åt som bäst så blev det en klarblå himmel och visst tyckte vi allt lite synd om alla er som inte såg detta ljuvliga landskap, med träd skrudade i rimfrost, snö på backen och den klarblåa himlen. När vi var nöjda och mätta så guidade Lennart oss runt hyttområdet och vi blev visade ugnen inne i hyttan. Nu var vi mogna för ytterligare lite skridskoåkning. Vi fortsatte norröver och alla utom Susanne och jag åkte en bit in i Björnviken. Vi tog det lugnt och njöt av solen. När väl de andra kom så bestämde vi oss för att njuta över vidderna och färden bar mot Tilas stoll, de gamla gruvgångarna. Alltid lika härligt att titta på naturens konsthantverk och alla de härliga isformationerna, några gjorde djupare forskningar inne i gångarna under Lennarts ledning. Lite synd att Mattias inte var med för då hade vi kanske blivit visade lite isklättring! Alla tror jag var ganska nöjda vid utgången och nu hade vi bara efterrätten kvar och den härliga glidarbiten in till bilarna och härlig känsa är det att utan motstånd sväva fram på isen. Hoppas det blir mer kärnisåkning! Tack för en riktigt bra guidad tur. Det gjorde du fantastiskt, Lennart! | |||||||||||||||||
| |||||||||||||||||
| Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på ingetsätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker! | |||||||||||||||||
Tillbaka | Turrapporter | Rapport: Mikael Henriksson | Yngen | 2001-01-21 | |||||||||||||||||