När kastade du en livlina senast?

Söndag 10/3 -02
Till: Solstaskäret medlemmar, ledare

Jag vill bara dela med mig erfarenheter och tankar efter gårdagens plurrning på Ekholmssjön. Vi var fyra som nöjt av fin is längs östra stranden på utvägen och fikade i solskenet på en klippudde.

Två valde att ta samma väg hem och gav Bo-Göran Nilsson och undertecknad en förmaning att se upp på andra sidan där det ofta är svagt, troligen på grund av strömmar.

Vi tog ut svängarna och utnyttjade sjöns möjligheter så mycket som det gick. Isen var mestadels fin, men vid inloppet tunnade den helt naturligt ut och det svagt frsandeljudet gjorde oss betänksamma. Vi kom dock förbi och ut på bra is längs västra stranden.

Det var motvind och hemväg - två omständigheter som har en omvittnat förmåga att försämra omdömet. Plötsligt hör jag det illavarslande ljudet från inloppet igen och hojtar till för att Bojen, som ligger några meter före och bredvid mig ska vända.

Han anar oråd i samma ögonblick som jag och båda vänder, men medan jag klarar mig så går Bojen igenom. Han kravlar sig upp på iskanten och väntar på att jag ska kasta livlinan.

Med ett handgrepp får jag fram linan, drar upp kardborrelåsningen och kastar iväg. En dryg meter lina kommer ut. Någonting har fastnat, jag försöker reda ut och kasta igen. Resultatet blir ett ännu värre trassel.

Bojen inser att han lika gärna kan försöka ta sig upp med dubbar och häver sig upp. Isen brister för varje gång han gör så och jag, som står kanske 6-7 meter från vaken backar undan och reder ut en bit av linan.

Jag lyckas kasta den tillräckligt långt, men den hårda vinden tar tag i linan och den landar långt från Bojen som fortsätter att häva sig upp på det bristande istäcket.

Efter kanske en minut och fem meters isbrytning kommer han upp (utan att jag fått någon riktig ordning på min trasslade lina) och kan kasa iväg en bit på magen innan vi åker mot land.

Bojen klarade sig bra. En skråma på hakan och en förlorad stav är de synliga resultaten av plurrningen.

Jag mådde dåligt efteråt och skämdes. Jag hade inte ordning på linlinan. Jag hade inte övat linkastning på hela vintern. Jag kunde inte hjälpa min kompis när han låg i vaken.

Nu ska jag träna på gräsmattan och försöka lista ut vad som gick snett. Och justera utrustningen så att den funkar nästa gång.

Till er alla som njuter av långfärdsskirdsko vill jag säga följande: Provkasta ni också. Och se till att vara fler än två när ni åker. Bojen och jag hade lätt kunnat hamna i Ekholmssjöns vatten båda två och då hade vi inte ens behövt vänta på livlinor från bärig is.

Sköt om er tills vi ses på isarna igen!
/ Ulrik Scheller