Solstaskäret Långfärdsskridskoklubb, Karlstad

Turrapport:
Göta Kanal, 14/1 -01

Plötsligt är säsongen ikapp och vi har genomfört vår första bussresa ungefär när den brukar bli av. Det är alltid lika roligt att träffa Tom igen som trots att han har en liten 5-veckors hemma ställer upp och går upp halvsex för att hämta våra vänner i Åmål och Säffle. Det var full gas från Våxnäs hela vägen till Åmål och tillbaka.

Något förvånade var vi när det dyker upp en SL buss med isiga rutor vid Norrstrandskyrkan med bara en chaufför. Var är Agneta & co, var är Britt-Marie & co, var är Bill och Bull och var är Tom? Allt får sin förklaring lite senare när Tom kommer med förra årets buss, våra vänner i väster stiger ur och vi äntrar alla tillsammans SL bussen med toalett. Det är bättre än på pendeltågen i Stockholm, där får man skita i Handen. I Kristinehamn stiger Lennart & co på. Nu är vi 43. Vad roligt det är att vara på gång igen. Det man frågar sig är hur dagen kommer att utveckla sig.

Vädret växlar från strålande soluppgång till tät dimma på vägen till Sjötorp. Väl på hamnplan i Sjötorp ser isen riktigt bra ut, solen strålar från en blå himmel och huvuddelen av bussen töms. På kliver Stina och Karl. Vi är nu 12 som skall genomföra den första familjeturen med buss, yngst är Kajsa, snart 8 och äldst är Märta som jag tror är några och förtio. Hälften av oss är under 20 och resten är strax över 20. Vi lämnar hamnen i Sjötorp och kör upp till Hajstorp där vi stiger ut på isen. Den visar sig vara betydligt skrovligare än vad det såg ut att vara i Sjötorp. Grannen, nybliven medlem, har inte ställt in skridskor för sig och sin son. De lämnas utan pardon i Sjötorp (ursäkta mitt agerande där, men ni fick en fin promenad till Töreboda hoppas jag och ni tog ju bra vara på er själva.)

Vi åker söderut, ingen vind, sol och några minusgrader. Vägen vi far är kantad av en rimfrosttäckt allé. I Töreboda tar vi oss inte under vägbron och när jag vänder mig kommer Bengt Tengrud flåsande som ledare av en grupp etta som jag tror att proffsen kallar det när man åker fort. Under dagen kommer vi att bli passerade av ytterligare två grupper från Örebro, dock i något mer mänskligt tempo. I Töreboda fikar vi på kanalkanten med utsikt över stationen och stambanan. Kanske inte det mest idylliska stället. Under vår vandring visade Louise, som åkt i vanliga skridskor, att det går alldeles utmärkt att sätta skydd på dessa och gå stödd på stavar. Det visade sig snabbare än att ta av och på sig långfärdsskridskorna.

En stund senare möter vi gamla bekanta från Uddevalla och Ljungskile. Tydligen var de hitlockade av Vänerskridskosamarbetet. De hade placerat två bilar i norr och två i söder. Sedan åkte de i två grupper och bytte nycklar på vägen. En perfekt dag för detta då det knappt blåste alls. En stund senare blir vi omåkta av vår grupp etta, med fyra deltagare ledda av Mojje och med Calle från Arvika. De måste hållit ett högre tempo än Bengt T.

Väl i Vassbacken blev det ett andra fika. Här möter vi Tom som plockat upp våra två ofrivilliga vandrare. Kajsa och Louise beslutar att stanna här och deras pappor kan med gott samvete säga att de gärna skulle fortsätta om det inte vore för döttrarna. Grannen stiger in i familjegruppen och den fortsätter något decimerad utan problem till Tåtorp.

Foto
Bengt hjälper familjegruppen ner på isen efter rast

Under fikat passerar Lennart med grupp två, som han verkar ha god ordning på och hans klara ledarstämma hörs när han förklarar läget för gruppen. Tyvärr passerar han på andra sidan så vi träffas inte. Agneta och jag pratas vid på mobilen. Jag undrar var hon är. En halvtimma söder om Töreboda säger hon, med någon som hon fått att börja dubbelstaka. Jag försöker ringa de andra grupperna och meddela att vi kommer lite sent till Tåtorp. Bill och Bull passerar på väg till Tåtorp.

Strax före fyra dyker Britt-Marie upp med sin grupp med Agneta som kökarl. Vi lastar in grejorna, Karlstad till höger, Åmål till vänster, Filipstad ovanpå Karlstad, Grums och Säffle i ett eget lite fack. Sedan vidtar hemfärden. Några vill ha läslamporna tända, några vill ha gånglamporna släckta. Snart sover alla utom TOMten som kör oss tryggt hem. Sedan blir det lite stopp här och var och snart är vi hemma.

Ett stort tack till Mojje, Lennart, Britt-Marie och Agneta som ställde upp som ledare. Ett stort tack till Tom för att du ställer upp för oss på alla våra idéer. Dessutom, Kajsa, Louise, Malin och Karl, ni var jätteduktiga!!! En härlig dag, även om isen kunde varit bättre. Men det uppvägdes av det trevliga sällskapet, det fina landskapet och den behagliga motionen.

[ Se också | Åmåls turrapport | Fotoalbum ]
Is
Hyfsat i norr och söder. På mitten skrovligt med hyfsat släta sträckningar längs stränderna ibland. Lite snöfras på södra delen. Ej åkbart under vägbron i Töreboda, bron i Stång, bron i Vassbacken samt vid utflöden väster om Vassbacken. Tömt mellan Riksberg och Hajstorp.
AntalGrupperÅksträckaVäderLedare
45 17-40 km Sol, några minusgrader, svag vind Mojje Björn, Agneta Karlsson, Lennart Dalgård, Britt-Marie Ljungman, Bengt Jakobsson 
Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på ingetsätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker!

Tillbaka | Turrapporter 2000-01 : Solstaskäret | Rapport: Bengt Jakobsson | Göta kanal | 2001-01-14