Turrapport Solstaskäret 010127: Mariebergsviken-Vidöåsen

Efter att ha lyssnat på inledningen på Naturmorgon på P1 och deras snack om innesittardag så skickade jag e-post till dem. Jag skickade ett brev:

Hej!

Jag lyssnade på er lite pessimistiska morgonfundering.

Det finns så mycket att glädja sig åt nu när kylan har kommit och snön töat bort. Utanför mitt fönster ligger en vattenbegjuten isyta som får det att kittla i magen på mig nästan som den första kärleken.

Tänk, om två timmar står jag ute på isen som är som en enda stor spegel där allt reflekteras. Vilken lycka att få åka skridskor i de härliga grådagrar som en dag som idag erbjuder. Att dessutom få komma ut i naturen och få uppleva detta härliga tillsammans med trevliga människor gör det hela extra trevligt.

Ska man ge sig ut på isen så tänk på att ha rätt kunskap, rätt utrustning och alltid ha sällskap. Kontakta gärna Friluftsfrämjandet eller en skridskoklubb som ordnar ledarledda turer. I Karlstad har vi nybörjartur 09.00 på Mariebergsviken dit alla är välkomna. Precis lagom för att gå hemifrån när Naturmorgon är slut.

Tack för ett trevligt program
Bengt Jakobsson
Medlem i Solstaskärets långfärdsskridskoklubb

och jag hörde att det citterades delvis.

Vid åtta ringde Johan Broms och meddelade att det var 3-5 cm slask på Gapern. Klokt av Leif att lägga starten vid Mariebergsviken då. Jag meddelade Leif min information och det innebar omplanering som ni kan läsa i andra turrapporter.

Det var rätt bra att alla samlas så där och man kan dela upp efter intresse och åkstyrka. Då kan vi också bevaka att det blir tillräckligt med ledare och så små grupper som man kan önska.

Väl ute på isen var vi 9 i nybörjargruppen med Leif i spetsen som hjälpte till att ställa in och pratade hyfs med oss. Vi åkte på mestadels fina vattenbegjutna kärnisar, även om vi då och då åkte genom snöispartier som var mjuka. Vid bron till Vidöåsen vände vi efter att ha titta in till Dingelsundsådran. Båda älvgrenarna verkade ha mer snöis än kärnis så vi åkte tillbaka.

Vid sydvästspetsen av Orrholmen demonstrerade vi säkerhetsutrustningen. Det var pinsamt när jag tog upp min 20 år gamla livlina och den inte fungerade speciellt bra. Jag lovar, jag skall byta till en ny lina både till mig själv och Monica. Själv har jag aldrig använt lina. Jag tänkte en gång, men den gången så fick jag annat att tänka på, så det var Leif Brodén som gjorde det kastet.

Hur som helst en kort tur där vi demonstrerade olika tempon och berättade lite om vår verksamhet. Jag hoppas att det var en bra instruktion för de som var med. Två löste medlemskap direkt efter turen för att kunna åka i morgon. De övriga var redan medlemmar.