|
Turrapport: | |||||||||||||||||||||
| 08.00: -20 grader! Går det att åka skridsko då? Koll med telefonsvararen - ingen kontraorder. Och vi var ju redan vakna, så... 10.00: (eller något senare) 17 personer vid Våxnäs centrum stuvade in sig i fyra bilar på väg mot Vikene (Brunskog). Temperaturen steg till -17 på vägen. Medan Jan och Yngve transporterade en bil till Edane prövade vi andra på isen utanför Gammelvala: stenhård mellan många hopblåsta och ganska hårda snöhögar. Och ganska mycket krympsprickor åt alla håll. I medvind och motsol var det inte oävet, i motvind bet det ordentligt i ansiktet. Så kom vi iväg i en samlad grupp, kryssande mellan snöhögarna. Efter sundet vid Lövön blev isen renare och det var en ren njutning att åka på den hårda isen med solen i ansiktet och vinden i ryggen. Vid järnvägen var det öppet vatten under bron, så vi fick klättra över banken. Och där! Blank, svart is utan en snögnutta! Ett tag - för sedan blev det kryssande mellan snöhögar igen, om än inte lika täta som tidigare. Elvakaffet intogs i lä och sol och nästan värme på Getön. Därefter fortsatte vi söderut - isen blev allt mer inbjudande, stundtals av nyiskaraktär, alldeles svart och utan vare sig snö eller sprickor, men ändå mer än 10 cm tjock. Det är lätt att åka för långt då, med tanke på att man har vinden åt fel håll när man ska norrut igen. Så en klok ledare gör som Janne - vänder gruppen och kör ett stycke norrut för att känna på motståndet, innan han släpper på söderut igen. På några ställen var det öppet vatten, men bara små partier, omgivna av ordentligt tjock is. Vi fortsatte söderut till Gärdsjöön, som vi rundade efter att ha kollat att familjen Bergs stuga stod kvar (bryggan ligger dock på land denna vinter, efter att ha flutit iväg i högvattnet i november och sedan återbördats till hemadressen). Vi fortsatte inte längre mot söder, och vet därför inte om det går att åka ända till Värmskog, utan vände mot Edane i stället. Resan norrut blev lite tuffare, men med kolonnåkning respektive stakning var även det motståndet överkomligt. Och man ser sprickorna bättre när man inte har solen i ögonen! Eftermiddagsfikat intogs vid Nussvikholmen. Känslan att sitta där i lä i solskenet var som en vårvinterdag i fjällen mot en fäbodvägg, med skalade apelsiner i matsäcken! Mycket skönare kan man knappast ha det. Bilförarna drog i förväg till Edane och hämtade bilarna i Vikene, medan vi andra defilerade de sista kilometrarna mot turens slutpunkt. Timingen var perfekt - när vi steg iland kom bilarna, till sista etappen på en härlig söndag. | |||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||
| Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på ingetsätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker! | |||||||||||||||||||||
Tillbaka | Turrapporter 2000-01 : Solstaskäret | Rapport: Kerstin Berg | Edane-Borgvik | 2001-02-04 | |||||||||||||||||||||