|
Turrapport: | |||||||||||||||||||||
| Det kändes lite tråkigt i morse när det regnade. Men av privata skäl sköt jag starten till 13.00 och då regnade det inte. Fantasin var inte så stor och en rekognocering på morgonen innan Björn läste in meddelandet visade att älven var fullt åkbar. Vi blev fem stycken som startade från Sommarro eftersom Mariebergsviken var sönderkörd av motorcyklar och söndertrampad av vandrare. Vi åkte nedströms i en sådan dimma att man inte såg från ena sidan av älven till den andra, i alla fall var det så dimmigt vid start att vi var tvungna att åka över till Romstad för att se om någon anslutit där. Isen var i början hård, neråt flygfältet mjuknaden den lite, blev fin när vi tog första högersvängen. Tilläggs bör kanske att jag ensam fortsatte mot Mariebergsviken innan jag upptäckte fåran till höger som de andra följde. In i Dingelsundsådran blev det bara nästan njutbart. Väl i Dingelsundet var det sammanfrusen flakis av snöis. Men så låg den där, kärnisen. Helt euforiska åkte vi norrut längs kanten på den fina kärnisen med snöisen till höger om oss. Ibland såg vi någon ö och gissade var vi var. Vi funderade över livet. Varför var vi 5 de lyckligt lottade av 100.000 att få njuta av denna trollska stämningen. Dimman så tät att vi inte såg land, så tät att när vi spred oss började de främsta försvinna in i dimman. Tystnaden som bara lätt bröts av någon enstaka mås skrik. Speglingen i isen av åkarna framför. Vinden låg mestadels lätt i ryggen på oss och gav lätt åkning. Varför var vi bara 5 av 500 som åkte på denna kanske säsongens finaste tur? En del av svaret dök upp i dimman, som orörliga dykdalber som plötsligt började röra på sig. Vi anade att vi var vid Bomsta och det bekräftade dykdalberna som visade sig vara våra vänner ledarkandidaterna, med Ulrik och Carl-Gustav i spetsen, som förlagt sin tur hit till Kattfjorden. De verkade haft en fin dag, regnet hade slutat nästan när de gav sig ut på isen och kärnisen hade varit i tjocklek från 2-20 cm, men intressanta vägval mellan vindbrunnar. Men mer om detta finns säkert att läsa i deras rapport. Vår plan att åka in till Bergvik reviderades snabbt. Istället för buss eller taxi så blev det skjuts av snälla medmänniskor hem till vår startplats. Visst är livet härligt. Men som Gudrun konstaterade så är det svårt att fatta när man åker Östra Torggatan i bil att bara några hundra meter från denna smutsiga och grå vardag ligger vägen till paradiset där vi fick vara en kort stund. | |||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||
| Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på ingetsätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker! | |||||||||||||||||||||
Tillbaka | Turrapporter 2000-01 : Solstaskäret | Rapport: Bengt Jakobsson | Kattfjorden | 2001-03-10 | |||||||||||||||||||||