Turrapport:
LINDÖN söndagen den tjugofemte mars år 2001

Idag är det första dagen i år med sommartid och sjöbris. Detta blev turen för alla som glömt ställa om väckarklockan från vinter till sommar och flera andra. Turen begynte i Fiskvik. Där var det fri parkering idag – eller rättare sagt vi chansade på att parkeringstillståndet som inköptes igår också gällde röd dag.

Det var en dag när vänner från Filipstad, Årjäng och Stockholm åkte med. Jag tror vi var en sådär cirka 50 stycken. Ja, det är svårt att räkna nuförtiden, för vi är så många. Det har dessutom hänt vid flera tillfällen att inräkning på morgonen ej stämmer med uträkning på eftermiddagen, ibland för många och ibland för få, men totalt sett är det just nu plus minus noll. Det är bra. Kanske var och en skall ha ett data–chips-passerkort ? Ja vi får väl fundera till nästa år!

Det var en sådan dag när isen var mer ojämn på undersidan än på ovansidan sidan. Det var kärnis i mars.

Det var en dag när isen sjöng mer än vanligt och lärkan fanns i skyn.

Det var en dag med 55-årsjubileum för Bengt Hornevall. Ja, det var denna dag, för 55 år sedan som Bengt gjorde det omöjliga som inte var meningen. Men som så ofta med sådana händelser får dom en avgörande betydelse för eftervärlden och vi fortsätter att beundra och begrunda Bengts bragd att korsa Värnerhavet på långfördsskidskor. HURRA, HURRA, HURRA, HURRA för Bengt.

Det var idag vi alla fick veta att Bengt Hornevall, snart fyller 80 år. Han ville inte berätta när i maj månad så om han är oxe eller tvilling, får vi gissa. Men nog var han lite kluven och gav oss vissa ledtrådar – så månde han kanske tvilling vara?

Det var en dag när vinden var stilla och molnen löst upp sig och solen sken det vackraste den kan på Lindöns sydsida. Där var stenarna varma och Leo gick i kortärmat.

Det var en dag när jag fick lära mig att det växer liljekonvaljer på Tennholmen.

Det var en sådan här alldeles särskild dag när Leo rekade så bra att vi kom så långt ut, som vi inte hade tänkt oss – nästan ända ut till Kobergen.

Det var en sådan där dag när Björn Lagerbeck hängde på alla hyss som han annars inte brukar.

Det var en dag när Björn Lindskog och hans grupp inte kunde bestämma sig för vilken ö dom skulle fika på, så dom slog läger mitt på isen, på en igenfrusen råk.

Det var den här dagen som Håkan Stööd bestämde sig för att åka långsamt och många följde honom.

Ja, det var den här dagen som Bo-Göran Nilsson tog ett fotbad, men bara med vänsterfoten, och Thomas Otto gjorde en liggande piruett, i all hast. Ja, och så gick det ett ryckte att någon krupit över några isflak – men vem det var fick jag aldrig veta!

Det var en dag jag inte vill glömma, det var idag som isen kändes säkrare på tillbaka vägen, eller var det bara en chimär?

Det var nog den allra finaste skridskodagen i år. Törsten på is upplevelser kändes nära på mättad – men med mersmak förstås!

Det var söndagen den tjugofemte mars år 2001 som Bengt Hornevall, blev utnämnd till Solstaskärets långfärdrsskridskoklubbs Första Hedersledare. Han emottog denna utmärkelse av vår i år, allra flitigaste och pålitlige Turplanerare Björn Lagerbeck.

Med vårliga hälsningar
Inger Persson.