Två varv runt Mariebergsviken var det sagt, som uppvärmning. Det blev ett, sen blev frestelsen för stor att utforska älven. Sett från Mariebergsviken såg det inte så lovande ut då halva inloppen låg öppet. Vid närmare inspektion visade det sig dock att det gick att smyga ut på älven vid kanten, lite närmare Jakobsbergsbron gick det också att åka tvärs över älven.
Vi bron var det också öppet vatten som passerades utan problem och infarten till Skoghallsådran var det också lite lurigt. Vid vägen och järnvägen till Skoghall blev det skridsko av och lite klättrande i vassen, sen var det raka spåret ut till Dingelsundet, hela tiden på de bästa av isar.
Fikat intogs med utsikt över Kattfjordens vindpinade böljor. Samma pina hade vi rakt i ansiktet på återvägen. Ett försök att nå Hammarösjön via Djupsundet gjordes, men detta strandade i vassarna vid Nolgård med blöta, illaluktande fötter som resultat. Nästa försök gjordes via Morbrors åra, men sista kröken innan Hammaröleden såg rutten ut, så det blev helt om igen.
En väg återstod: Kanikenäset. Nu blev det stopp under Hammaröbron. Efter att studerat Grafittiutställningen under bron knallade vi över densamma till Kanikenäser och småbåtshamnen.
Lite smyg i vasskanten blev det innan vi kommit ut på Hammarösjön.
På tillbakavägen försökte vi nå Morbrors åra från sjösida, men isen blev läskigt tunn helt plötsligt vilket vi också märkt vid tidigare besök i dessa farvatten.
Det blev att ta vägen över Kanikenäset och Orrholmen och så var vi på ruta noll igen, 4 timmar äldre och med känslan att i morgon var det nog dags att ta fram skidorna, vilket också besannades.
|
