'Sämre måndagar har man haft!' Valter Lindén, Lasse Skålén och Mikael Skog, vi kom på Trettondagen som de tre vise männen och väckte Leif Lendrup ur vinterdvalan. En tur lite på vinst och förlust, kommer vi att finna åkbar is? Efter en period med isande kyla, snöfall och igår kuling, har vi kastats mellan hopp och förtvivlan, mellan skridskor och skidor. Idag kommer iskylan att nå sin kulmen enl prognosen, varma kläder och varm dryck gäller, undvika att plurra, ett elände att få av blöta kläder som snabbt blir till ispansar, vem vill snöra blöta kängor i 25-gradig kyla?
Efter 1,5 km vandring på Arnön ut till Långerudden kan vi sätta på våra skridskor ca 100 meter från stranden. Vi åker söder om Kvinnholmen västerut, med den sista lätta snön som yr som bomull kring våra ben, snökristallerna gnistrar och det biter lite i kinderna. Vid Kobergsudden mäter Valter tjockleken och finner att sex cm blivit åtta sedan i lördags. Över oss flyger en havsörn, säkert svårt att finna föda i denna kyla. 3-5 cm lätt snö hindrar inte alls vår åkning när vi fortsätter västerut mot Tennholmen. Norr om oss ligger ett packisbälte in mot Kärrholmen, oåkbart. Sydväst om Tennholmens östra udde börjar isen tunna ut.
Vi åker söderut, långt därframme hägrar Timmeröarna, ska vi äntligen nå dessa öar på skridsko, det är några år sedan det var möjligt. Vi siktar först mot Timmerköjan men drygt halvvägs får vi ändra riktning när isen blir tunnare. Vi glider med några glädjetjut genom sundet söder om Västra Hästen och in i stora sundet vid Timmeröarna. Förbi Gubbholmen där öppet vatten möter och fram till Myrholmen där vi tar rast, med magnifik utsikt mot Härö som skymtar över vattenångorna. Storskrake och strömstare underhåller under fikat.
Vidare norr om Myrholmen till Ullholmen där iskanten går vid sydspetsen. Västerut söder om Ormholmarna där vi finner dagens bästa is, renblåst kärnis. Varning dock för snöfläckar som isolerar tunnare ispartier. Efter att först ha åkt upp till Raholmarnas nordände och funnit sämre is österut, snö och ojämn is, så vände vi söderut längs Raholmarnas västsida ner till Raholmens laxhallar.
En andra rast och och längtansfulla blickar mot Härö som plötsligt kommit mycket närmare. 'Ska vi göra ett försök?' Så långt vi kan se ligger isen mot Härö. 'Nä, vi nöjer oss hit, man ska vända när det är som bäst'. Ett svårt beslut men vi drar oss norrut igen. Se upp för snöområden mellan Orm- och Raholmarna, tunn is isolerad av snön. Vi följer Raholmarnas västsida igen och tar sedan kompasskurs på Långholmens västra udde. Återresan går i raskt tempo. Vi dröjer oss kvar en stund i skogsbrynet vid Långerudden,
svårt att lämna allt det vackra.
|
