Privattur:
Berömda män som varit på Fryken, 22/2 -04

Efter ett alltför optimistiskt försök att starta vid Länsmansgården styrde vi kosan norrut. Raskt svängde vi av 45:an mitt i lådbilsrallyt vid Frykenstrand. Det såg lovande ut. I kännbar motvind tog vi fart mot Torsby. Vid Stöpafors, efter 9 km, uppenbarade sig irriterande vågor och de tycktes sträcka sig en bra bit bort. Nåväl, vi hade bestämt oss för Torsby, så vad är väl lite vågor. Dock, innan vi tog itu med det elände som hör sommaren till, fikade vi på Frejas brygga.

Sedan startade vandringen vidare mot norr, som sagt vi skulle ju till Torsby. Vilken tur, redan efter en kilometer kunde vi från en högt belägen utsikt skåda ner mot samma strålande is som nyss behagat oss. Ner för slutningen och ut på isen mot Torsby. 500 meter, nya vågor. Nu började en strapats som kvalificerar Solstaskäret till att också kalla sig klätterklubb utan stegjärn och linor. Foten av Tossebergsklätten är mycket brant, ja den stupar faktiskt rakt ner i Fryken. För att dessutom göra foten än mer otillgänglig är den försedd med ett oändligt antal fallna träd. Med Solstaskärets nya flagga stolt fladdrande i Hasses ryggsäck gav vi oss in i detta helvete. Efter en som vi tyckte evighet ha hasat, krupit, kanat genom moraset hade vi att välja på två alternativ. Antingen fortsätta i stupet eller gå ner på den tunna isen. Vi valde det senare.

Valter gled försiktigt fram på skridskor. Hasse och Mikael kröp mycket stilla på alla fyra. Själv gled jag bredbrent framåt på kängorna. Till slut nådde vi den fina isen igen. Nu var det väl själva den om vi inte skulle komma till Torsby. I exemplarisk kolonn åkte vi vidare i den tilltagande motvinden och var det inte snöflingor som började yra omkring. Vi pausade igen. Valter hällde ut sin termos och insikten om att vi nog inte skulle nå Torsby blev helt tydlig. Några kilometer söder om Fryksände kyrka, vars torn vi haft framför oss ganska länge, vände vi. Nu skulle man kunna tro att vi fått nog av äventyr denna dag.

O nej, vi måste givetvis testa östra stranden i den snabba medvindsåkningen. Allt såg lugnt ut ända tills vi hade Lysviks kyrka inte långt bort. Då drabbades vi av vågorna igen. Helt om, mot norr i det som nu blivit full snöstorm. Mikael och Valter lotsade oss över ett ganska tunt parti som avslutades med en råk som såg ut att kunna förorsaka oss en ännu längre omväg. Med lite tur lyckades vi kliva respektive hoppa över råken, varefter vi snabbt flög tillbaka till Tossebergsklätten. Nu tog vi en omväg förbi stupet. Ny rast vid Frejas brygga och sedan avverkade vi de sista 9 kilometrarna på drygt 20 min.

Ja detta var minsann en riktig skridskotur.