Privattur:
Glimrande Glaåkern, 4/2 -05

Tre fredagslediga (tack vare semester och skiftledigt) drog åt väster på fredagsmorgonen. Vartåt? Vi hade läst Göran Anderssons ismeddelande om sjöar i sydöstra Glaskogen, ringde upp Göran och med hans kompletterande uppgifter verkade det bli bra.

Till höger: 1. Staty, 2. Snön bortstöpt, 3. Genomsikt L Lesjön, 4. Kolsjön, 5. Kalv på Glaåkern, 6. Jesus, 7. Finåkning.  Klicka på delbilder för större storlek.

Görans rekade sjöar var Stora Lesjön, Lilla Lesjön, Kolsjön och Glaåkern, för oss hittills oprövade. Vi letade reda på Sölje på kartan, parkerade vid badplatsen vid Stora Lesjön. Det var snö i viken men såg svart ut utepå sjön. Vi körde landnära och lärde oss att det var slät fin och hård åkyta under snö som var lös av värmen. Det svarta var hård fin is som ibland var knottrig. På varvet runt St Lesjön kom en del duggregn. Vid återkomsten till badplatsen hade i stort sett all snö på sjön smält till vatten. St Lesjön har en träskulptur som fotograferades. Vi vet inte vad tanken är, men vi som besökare blev i alla fall glada.

Vidare till L Lesjön där vi parkerade vid Billeruds fritidsanläggning. Sjön är liten men kompenserade med i stort sett helt slät åkyta. På L Lesjön och speciellt Glaåkern slogs vi av det goda siktdjupet. Att få åka på tjock genomsiktlig kärnis i början av februari och hisna av att se rötter och stenar under fötterna måste vara ganska enastående!

Bara på andra sidan vägen från Billeruds fritidsanläggning finns ordnat en jättefin rastplats vid Kolsjön. Det smakade nu med första fikat, efter två fina sjöar. Vi åkte sedan runt norra delen av Kolsjön och gick över på Glaåkern vid kanotledsmarkeringen (idag var det bättre att gå norr om bäcken, pga öppet vid inflödet).

Glaåkern visade sig vara en mycket trevlig bekantskap. För de som känner till Örsjön vid Långberget finns en hel del likheter genom att Glaåkern också är uppdämd och då har banat sig väg in i skogsvikar, i en del fall går de långt in ifrån den egentliga sjön. En specialitet för Glaåkern verkar vara att det längst in i många av vikarna finns en kalv. För i stort sett alla dessa gick det att runda kalven längs stranden. Genom att sjön nyss har tappats kanske en halvmeter finns intressanta trumispartier att testa. Det finns också en massa andra roliga saker att upptäcka vid åkning på Glaåkern.

Och isen blev allt bättre, tack vare stöpningen som hjälptes till med av vinden. I åkning på hård kärnis, ofta helst slät och därmed tyst, täckt av det nysmälta vattnet fick man ofta känslan av att vara som en Jesus som gick på vattnet. Glaåkern var dagens höjdpunkt, en sjö som gick direkt in i högsta upplevelseklass av sjöar i Värmland.

Kolsjön

Avslutningen, som nu kändes som en extra bonus var att åka färdigt runt hela Kolsjön. Vi hade på alla sjöarna åkt standnära och i princip in i alla vikar som fanns att finna.

En höjdardag, det 'glimrande' i rapportrubriken syftar inte på sol, även om den anades ett par gånger, utan på den ypperliga skridskoåkningen vi fick.