Turrapport:
Julottetur till Hammarö kyrka, 25/12 -05

Interiör från Hammarö kyrka |

'Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!'

inledde vi med att sjunga vid julottan i Hammarö gamla kyrkan

Profeten Björn förutspådde en fin morgontur efter rekognoseringen på julafton. Vi var tre som hörsammat hans kallelse. Med Anneli i ledningen så följde vi månskäran så som en gång de vise männen följde stjärnan. Eller det gjorde vi egentligen inte. Vi höll lite väster om vilket ledde oss in i vassen. Det visade sig att den smala vägen hade varit den enda rätta. Men efter att ha följt vassen österut så hittade Anneli en passage in till Rödskär. En kort promenad och så följde vi månskäran som rörde sig över himlen för att visa oss väg till kyrkan.

Mörkret låg till att börja med tungt över isarna, men med våra facklor och framförallt Annelis pannlampa gick det riktigt bra. Först i ett stapplande grupp sex-tempo vilket efter Rödskär övergick till ett behagligt grupp 5 tempo. När vi väl nådde den trygga hamnen i form av en brygga så fick vi leta oss väg. Eländigt, halt och risigt var det. Men efter en stunds rotande såg vi den vackra fasadbelysta kyrkan genom buskaget. (Kyrkan har inte tidigare varit fasadbelyst, så ni som inte varit där: åk dit. Det är väl värt ett besök!)

Vi kämpade oss fram till kyrkomuren och klev över den, eftersom kyrkan inte verkar planerad för besök från vattnet. På kyrkogården passerade vi en bäck där vi slängde våra facklor då vi såg en enorm brandbil parkerad utanför kyrkan och vi antog att man inte blir insläppta i Guds hus med vad som helst i händerna. Våra vargspjut hade vi lämnat nere vid sjön och de övriga vapen lämnade vi i vapenhuset. Mina isdubbar, satta på det klassiska sättet runt halsen, passerade prästens granskande blick. Kyrkan såg från entrén helt fylld ut. Fyra platser fanns kvar på sista bänken i kyrkan och tre av dem slog vi oss ner på och inväntade gudstjänstens början.

Många turrapporter genom åren har talat om att man nästan blir religös när man åker skridskor. Men Hammarös vackra kyrka gav nästan samma känsla upplyst av levande ljus. 'De sista skola bliva de främsta', tror jag att det står någonstans i bibeln. Under sin inledning så nämnde prästen oss tre på bakre bänk speciellt. Samtidigt talade han om alla traditioner som finns förknippade med julottan. Tänk om vi kan få julotteturer som en tradition, vi liksom Friluftsfrämjandet i Arvika. Det finns andra kyrkor som ligger vackert och lämpligt vid våra sjöar.

Under predikan pratade prästen om ett möte med en birgittinersyster i klostret på Lidingö, som han besökt med sina konfirmander. Syster Ida hade kallat julen för 'Skarvsladdarnas högtid'. Allt som skall fram, allt som skall hittas, allt som tar tid från det väsentliga. Under predikan fick jag en ingivelse, om det var från Gud eller bara mina egna tankar som svävade fritt, vet jag inte. Men här satt vi tre stycken i Guds hus, på dagen fem år efter att Solstaskärets första tur genomfördes. Egentligen var det två turer då, den ena på Älgsjörna och den andra på "Hôla". Vilken som var först reddes aldrig den gången och kommer kanske aldrig att redas ut.

Men någon har i alla fall sett till att vi aldrig haft en så sen start på någon säsong sedan dess. Någon kom också på när vattenmolekylen skapades att vinkla den. Tack vare detta kan vi idag utöva vårt sport. Kanske är det tack vare det som allt liv finns till på vår jord. Hur skulle livet på jorden ha sett ut om inte vattenmolekylen varit vinklad och där med fått sina speciella fysikaliska och kemiska egenskaper, som så mycket bygger på i naturen.

Under "Fader vår" tittade jag ut genom ett av kyrkofönstren och såg den blånande morgonhimlen. Jag kunde inte låta bli att störa Anneli och peka på himlens skönhet. En änglalik körmedlem kom fram till mig efter mässan och sa till mig att hon anat att jag var en av dem som var där. Hon tyckte jag varit snäll mot barnen som sluppit låta dem uppleva att stjärnan blid skinit på dem ute på isen, utan att de fått vila i sängen, en på en nyinköpt bäddmadrass. Kanske finns det en ängel för var och en av oss i himlen. Och om helvetet finns, så är det ingen plats för en skridskoåkare.

Väl ute ur kyrkan var det en härlig morgon där österns himmel färgade isvidderna rosa när de väl dök upp bakom slyn. Det var lättare att gå tillbaka till isen i gryningen, än det varit att lämna den på morgonen. En snabbt tur tillbaka till bilarna under vilken det som så ofta fanns tid för egen meditation. Är det verkligen en skarvsladdarnas högtid vi skall fira?

Sedan åkte vi alla tre till den ordinarie samlingen. Två för att åka vidare och en för att fixa Pommac och fikabröd till ordinarie tur. Femåringen måste ju firas. Men det firandet är en helt annan turrapport.

En liten sammanfattning av de gångna fem åren och vad vi firar:

— Fem år av härliga vintrar har inbjudit över 8000 deltagare till över 500 turer.

— Av de 60 månader som gått har vi haft säsong mer än 24 månader.

— Uttryckt på ett annat sätt: 2 av fem månader har vi åkt skridskor.

Ett stort tack till Friluftsfrämjandet i Arvika som inspirerade oss till denna tur och till alla i Hammarö kyrka som gav skridskoturen en extra knorr. Och naturligtvis till alla ledare, medlemmar och funktionärer för de gångna femåren alla härliga upplevelser.

'Räddningstimman för världen slår,
nu begynner vårt jubelår.'

Vid datorn en euforisk Bengt
Deltagare även Gunno Andersson