Efter att ha konstaterat onödigt mycket öppet vatten i Värmeln, och från färja sett Byälven flöda fritt, föll valet på för oss nya Stora Bör. Utan att fastna i ordvitsar kan direkt slås fast att denna sjö BÖR åkas/beses/intas i sitt nuvarande tillstånd. (Detta sagt av två Vänerälskare...)
Rubrikens känsla infann sig omgående; av rimfrostrosor bemängd skridskois inramad av ett underbart värmländskt vinterlandskap. Det var idag lätt att leva med att sjöns fantastiska djupa vikar låg ofarbara med fastfrusen snö på äldre is. Det fem till nio cm tjocka salsgolvet på St Börs centrala del låg nämligen obrutet in till sista millimetern mot dess ljuvliga stränder, inbjudande till absolut strandnära åkning. Då kärnisen var av yppersta märke, helt bubbelfri och därmed lika genomsiktlig, kunde vi här på rena partier erfara den kanske största skridskoeuforin; den hissnande känslan av att man faktiskt flyger fram över de kuperade bottnarna!
Isens yta kan beskrivas i ett spann mellan mycket bra till fullständigt optimal; helt 'tyst' men aningens pebblad för det overkliga glidet. Inga dramatiska variationer i istjockleken som ökade något på de öppna ytorna,(vindeffekt?). Öppet vatten endast runt strandnära stenar vid enstaka uddar och smala 'sund', samt vid tillflöden. Speciellt då Bärhusälven (från Lilla Bör i nordväst), där isen dessutom är förrädiskt underfrätt kring det öppna vattnet.
Efter att cirkeln slutits utanför Grinsbyns camp avslutade vi (svårt att lämna...) med ett direkt motvindskör följt av medvindsdito, över till Rambergen i öster. Lokal husrenoverare kontaktades innan hemresan för säkring av väderförhållanden inför ev utlyst tur i morgon lördag.
|
