Turrapport:
En av de där skridskoturerna man gör på vintern, 4/2 -07

Efter en säsong utan egen rekognocering var det härligt att äntligen få pröva på denna konst. Vi var sex som med målet att åka i grupp 5 tempo skippade allt vad samåkning heter vid samlingen på Tingvalla. Istället tog var och en sig efter bästa förmåga ner till Mariebergsskogens parkering. Lena fick en vänlig herre att köra hennes ryggsäck ner till isen, så hon slapp släpa den på cykeln. En motsvarande chevalersk gest vederfors inte ledaren som fick släpa sin tunga säck själv hela vägen ner till isen.

Strax efter nio stod vi på isen som inte hade den överis som Björn rapporterat om igår. Nattens utstrålning hade gjort det förväntade jobbet. Vi följde land och passerade Naturum. Väl ute i Klarälven så visade det sig att de isflak som alltid flyter ner vid Klarälvens tillfrysning inte stöpt ner ordentligt så bitvis blev det lite knagglig åkning. Men vi hittade en del partier som var slätare. Längs vassen fanns ibland äldre is som var slät.

När vi tog av från Västra älvfåran så var det slät is. Innan Skoghallsådran och Dingelsundsådran delar sig så åkte vi på bottenfrusen isen på norra stranden innanför vassen där det höga vattenståndet skapat en fin bana. Vi hade en fin tur ner till Skoghall där vi vände vid första bron utan att kolla om det gick att fortsätta. Fåglarna drillade i träden när vi åkte. På tillbaka vägen så vinkade vi till två damer som frågade om vi tänkte bada och på den frågan svarade vi nej.

Efter att ha klarat av Skoghallsådran så var det dags för Dingelsundsådran. Den var riktigt fin den också och det gick lätt att passera under de tre broarna. Min första passage under den nya cykelbron tror jag. Två damer på bron upplyste oss om att det var öppet längre fram. Vi tackade för upplysningen och fortsatte varpå de sa något om att vi fick skylla oss själva. Damerna hade naturligtvis rätt och vi mötte den öppna Kattfjorden vid Dingelsunder med fin fast is ända fram, men undantag av några isflak i kanten. Dags för första fick med utsikt över öppet vatten och de gungande isflaken.

Tillbaka igen. En deltagare frågade var Knappstad låg. Nu vet jag det efter att ha studerat kartan. Vi avvek från Dingelsundsådran och åkte in i Knappstadsviken som jag aldrig åkt på förut. Det var is över från Klarälven. Vi tog ett varv ända fram till det sydligaste fågeltornet. Väl tillbaka till Västra älvfåran så beslöt vi att inte åka till sjukhuset eftersom det var sammanfrysta isflak så långt vi kunde se och eftersom vi inte visste var den fina isen vid Sommarro började så följde vi strandnära södra stranden österut till Morbrors ådra. Första bron passerade vi till fots eftersom den segelfria höjden var så liten och det såg så blött ut under bron. Morbrors ådra hade en 'kanalspricka' i nästan hela sin längd. Men det gick bra att åka längs kanterna. Andra bron passerade vi med ena knäskyddet på isen eftersom den fria höjden minskade. Nedströms Djupsundsådran var det några hundra meter som vi fick följa norra stranden och en kortare bit in i vassen för att inte bli blöta om fötterna i en nedråk i vardande.

Vår ambition var att fika på Tynäsudde, vilket det skulle visa sig att vi inte skulle komma att göra. Men så är det, allt blir inte som planerat.
Genom hålet i vassen ut på Hammarösjön. Norr om hålet var det något tiotal meter med glasis med flera centimeter fritt utrymme under. Sedan hade vi en fin åkning in till Hammar och längs Lövnäs med några partier med besvärande överis som delvis brast. Sämsta delen på turen. När vi kom fram till Tynäs måste vi bara försöka passera och det gick på en liten smal landfast isbrygga.

Utanför låg Larbergsviken med riktigt fin is. Så Lena bjöd in oss till Märrholmens dansbana för fika. Efter fikat och efter att vi sett det öppna vattnet söder om Märrholmen där vi kanske åker nästa helg så kunde vi inte motstå frestelsen att åka ett varv på Larbergsviken som mestadels hade fin is. Pga överis i inloppet till Rävösundet så fick vi aldrig reda på om det låg is söder ut.

Nu gällde raka spåret hem och vi följde rännan vilket var ett mycket bättre val än via Hammar och Lövnäs. Förbi Kanikenäset. Vi tänkte ta en sväng in i Inre Hamnen, men sen kom vi på att om vi gick från Inre Hamnen genom Stadsparken till Mariebergsviken så slapp vi skravelisen i Västra älvfåran. Väl framme på Mariebergsviken så satte vi på oss skridskorna och tog en väg längs banan till parkeringen. Lite töntigt. Vi, de enda med riktig utrustning på Mariebergsviken, åkte bara den korta biten. Om någon såg oss som måste han eller hon undrat. Alla var rätt möra. Tack till alla deltagare som orkade med den tur som blev betydligt längre än planerat på väldigt växlande isar.

Alla ville hem så mitt förslag att avsluta med fika på Naturum avslogs. Istället tog jag två varv på banan och om mina erfarenheter därifrån kan ni läsa under länken Mariebergsviken till vänster. En härlig tur som bjöd på det mesta som skridskoåkning skall innehålla. Säsongens första tur där inte allt var förutsägbart. Vi fikade aldrig på Tynäs, det blev Märrholmen istället. Men det är smällar man får ta.