Privattur:
Hässelby till Skarholmen, 18/2 -07

Vi startade strax norr om målet för Vikingarännet och åkte banan baklänges i medvind. Isen var näst intill perfekt på den plogade banan. Snabbt och utan större ansträngning nådde vi efter knappt två mil Kungsängen. Efter en kort promenad under E18 klev vi på Ryssgraven och fortsatte resan norrut. Så småningom bredde Skarven ut sig med Steninge slott i bakgrunden.

Efter en vid sväng öppnade sig Sigtunafjärden med stadens vackra profil i horisonten. Väl framme i Sigtuna möttes vi av dagens första rejäla motvind. Nåväl, vi segade oss runt några uddar och fick åter medvind upp mot Erikssund, som låg helt öppet. Här vidtog en ganska lång promenad innan vi kunde fortsätta på Skofjärden i kraftig medvind. Vi passerade Wrangels pampiga Skokloster med allt sit stöldgods från 30-åriga kriget. Därefter svängde vi in mot Alsikeviken med sin vackra kyrka en bit från stranden. Inne i viken vände vi i rakt motsatt rikting och fick åter hård vind mot oss samt dessutom betydligt sämre is.

Landskapet bjöd emellertid på ännu fler slott - Krusenberg, Hammarskog och Fredrikslund. Mälaren är något alldeles speciellt för oss skogsmänniskor. Ett sagolikt kulturlandskap i skarp kontrast mot Vänerns karga vildmark. Tänk vilka variationer man kan få på bara några timmars bilresa. Och inte bara landskapet, skridskomiljön är helt annorlunda. Banan var ett enda långt lämmeltåg av åkare. Det påminde om Wasaloppet med samma goda stämning.

Efter den tunga passagen svängde vi nittio grader och gled in mot målet i Skarholmen där Fyrisån rinner ut. Jag pustade ut på en bänk och såg att Sten Bergman satt bredvid. Efter en stund upptäckte han mitt blåa ledarmärke med sin gula sol på min ryggsäck. 'Solstaskäret' utbrast han och därefter kom konversationen igång. En annan SSSK:are pekade stolt på Solstaskärets vita oval på sin ryggsäck och framförde till kamraterna. 'Detta märke fick jag på iskonferensen förra året'. Det var inte utan att jag kände mig lite stolt. En härlig skridskodag var till ända.