Turrapport:
Alvön, 30/12 -01

Vår lilla skara med två gäster från Västerås startade vid Björnrukans badplats. Först några hundra meters snötäckt och ganska skrovlig is och med öppet vatten inte långt ut på fjärden. När vi närmade oss öppet vatten blev isen snöfri och skinande blank.

Carl-Gustav Liljeberg på skinande blankis

Med vinden i ryggen och vattnet till höger passerade vi snart V Tormesön. Sedan kryssade vi mellan skären och öppna partier med sikte på Ö Tormesöns sydspets, där vi rastade. Den bleka midvintersolen lyste mot oss och utsikten var bedårande mot söder. Därefter siktade vi på Kråkskär. Isen öster om Tormesön var snötäckt och skrovlig.

Valters teori var att den gamla isen skulle vara slät och fin närmast iskanten som gick strax söder om Kråkskär. Teorin var riktig och vi hade en fantastisk åkning på flera decimeter tjock is med böljorna ett skär till höger om oss. Nypholmarna närmade sig snabbt och där svängde vi 90 grader och styrde kosan mot Långön. Det var då vi bestämde att vi ska till Alvön. Vid Krako tog dock isen slut. Av med skridskorna och en kort promenad över ön till sundet mellan Krako och Långön.

Alvön låg nu bara 500 m bort. På en smal isremsa med vatten på båda sidor nådde vi så Alvön. Nu siktade vi på fastlandet och intog nästa matpaus på Skäggens udde. För att undvika snön sökte vi oss åter ut mot iskanten och våra tidigare spår. Nu i bitande motvind, som dock hade mojnat och svängt till vår fördel. På ganska trötta ben återvände vi till Björnrukan efter fyra timmar på isen och en tur som hade allt.