Tisdag e.m. avfärd kl 12.15 för att utnyttja flextid på bästa sätt. Målet sattes till Trehörningen, den lyriska rapporten från söndag och hotet om eventuellt kommande snö gjorde att chansen att få åka på Trehörningen måste tas.
Vi startade nedanför Treskognäset och körde medurs för att få solchans på nedvägen. Isen var precis så bra som rapporterats. Den var delvis glanskis, delvis hade den mönster, men var alltid kärnis och av toppenkvalitet vad gäller glid (undantag norra viken).
Mellan Treskogsnäset och Tiskarenäset. Var man än såg, glanskis!
Hur beskriver man sådan is? Rolf Gezelius definierar:
Glanskis
Avser främst kärnis helt opåverkad av snö och regn med en slät och blank yta. Frånsett ett sjungande ljud glider skridskon helt tyst - utan klapper eller skrammel - över glanskisen. Någon gång kan dock regn eller snö på kärnisen återfrysa och ytan bli så hård, slät och blank att den blir likvärdig med glanskisens. Isen var helt tyst pga tjockleken, med mycket fina mönster och olika texturer. Vid vägen mellan Ulvsjön-Fredros var isen klar som en glasskiva, så vi kunde studera bottenformationerna.
Trehörningen har en flikig form, som gör att den ser intressant ut när man tittar på kartan. Det visade sig stämma också i verkligheten. Trehörningen måste passa alla turgrupper, eftersom långsammare grupper kan gena i många vikar. Som förstagångsåkare på sjön fick vi ofta utbrista ett oj, då vi rundade en udde och fick se en ny stor isyta breda ut sig därbakom. Sjön måste få betyg som bland de bästa i hela Vänerskridskoområdet, i samma klass som Rinnen, Kornsjöarna m. fl.
Vi åkte runt sjön i god tid innan mörkret. Träffade dessutom på bekanta från Gösjön i söndags, Kjell Karlsson från Kil med en kompis. Vi rekade Stor-Treen och tog sedan en avslutningstur på Mangen öster om Fredros.
Mangen kl. 15:40 då gick solen ner i purpurröda skyar
Sjön visade sig ha t.o.m. ännu bättre is än Trehörningen. Iland 15:40 då fikat intogs på Mangens badstrand, medan solen gick ner i purpurröda skyar.
| 