Turrapport:
Färd till Djurös hjortar, 26/2 -03

Onsdagsturen till Djurö samlade 10 Solstaskäretåkare. Sola i Karlstad förbyttes i grådis och dimma i höjd med Otterbäcken. Vid kyrkan på Torsö träffade vi Lars Ålstam som skulle leda dagens tur samt övriga deltagare. Snart hade han fört oss via en slingrig väg ner till isen. Fiskfjäll, lådor och annat vittnade om att bryggorna vanligen var Vänerfiskares hemvist. Ett tunt snötäcke och lite glasis hindrade inte åkningen utan vi lämnade Torsö bakom oss och fyren på Brommös södra udde skymtade i diset. Snön på isen tunnade ut och övergick i fin slät is. Här och där små packissträngar som bromsade upp åkningen. En råk innan Djurö krävde viss försiktighet. Öarna dök upp trolskt i dimman. De låga tallarna var täckta av frost.

På Harön i södra delen av arkipelagen intogs en efterlängtad fika. För att slippa den svaga men råkalla vinden sökte vi oss upp under träden. Där berättade Lars målande om öarnas anrika historia och hur de på 1600-talet hade köpts med en kopparkittel som säkerhet. Boken "Ensamma på ön" som handlar om några barn som blev lämnade ensamma på en ö har sin verklighetsbakgrund här.

Vi rundade Harön och sökte oss norrut på västra sidan. Vrakis hindrade oss att åka vidare mot norra udden så vi åkte mellan några öar med branta stränder och in i en vik på huvudön där en pampig jaktvilla låg. Nu bröt solen fram och luften blev klar. Härifrån hade många jakter på de inplanterade Dovhjortarna utgått. Man kan föreställa sig festerna som avslutade jakterna.

Från villan gick vi genom tallskogen på en stig till östra sidan. När vi närmade oss stranden hörde vi ett brak. 4-5 dovhjortar kastade sig iväg genom skogen. En eftersläntrare hoppade graciöst uppför en slänt alldeles framför oss. Även på denna sida var det en del vrakis men genom några kanaler med fin is kunde vi lämna Djurö som är en av våra nationalparker. En plats som gav ett oförglömligt intryck.

Återfärden skedde i härligt solsken och lätt medvind som efterhand vred till sidvind.

Dagens andra fika intogs sittande på isen ute på den öppna ytan. Det kändes helt rätt.
[  Några foton | Fler foton i Fotoalbum ]

Till bryggan kom vi i spridda skurar i fri åkning. Erling tackade Lars Ålstam och Friluftsfrämjandet i Mariestad för en fin tur.