Solstaskäret Långfärdsskridskoklubb, Karlstad

Turrapport:
I Arns spår, 2/3 -03

Efter att Mariestad erövrat Djurö i lördags så väcktes funderingar om att komma till Djurö till liv. Onsdagens besök av tio av våra medlemmar underledning av Lars Ålstam gav ytterligare näring åt funderingarna. Ett samtal till Lars Ålstams fru på torsdagen fick mig att bestämma mig för ett försök på lördagen. Tyvärr så blev inte efterfrågan vad jag hoppats. Därför sköt jag turen till söndag med förhoppning om att fler skulle nappa och att framförallt fler ledare skulle höra av sig.

Jag pratade med Valter Lindén och Björn Lagerbeck som varit ute i onsdags och beskrivit turen som mycket tuff. Även ett samtal med Lars Ålstam talade om en tuff tur på lördagen. Hur kommunicerar man detta till medlemmarna? Antagligen skrämde jag bort många som skulle klarat av turen, å andra sidan var alla de som kom kapabla att fullfölja den tur som skulle bjuda på överraskningar och spänning. Det finns ingen lätt väg ut från Djurö om man inte ringer efter räddningstjänsten, vilket vi gjort mer än tillräckligt denna vinter i skridskokretsar.

Samling klockan åtta vid Norrstrandskyrkan efter att ha sprungit till Långövägen för att bli hämtad av Mats Görrel tillsammans med Karin Skogrik kvart i åtta. Varför blir man alltid sen? Tio över åtta bestämde vi oss att lämna Karlstad då sjutton dykt upp. En anmäld kom inte, flera extra kom och några hade avanmält sig under lördagkvällen.

Klockan 10 stod vi på isen vid Torsö eller kanske rättare sagt Fågelös sydvästra del vid badet i Skräddaretorp. En mycket långgrund badstrand var det. Till ledare utsågs Roy Bredberg för den snabbare gruppen och Yngve Berg för den mindre snabba gruppen. Mats Görrel blev kökarl hos Yngve. Skillnaden mellan den snabbare och mindre snabba visade sig vara att den snabbare grubben åkte snabbare fast lika långt som den mindre snabba. Kursen sattes mot Smörhättans fyr för att runda Nakareholmen ner mot Saxholmarna där vi tog första fikat.

1
Fika vid Saxarholmarna

Efter första etappen undrade vi var den dåliga isen var som alla pratat om. Vi åkte på stora sammanfrysta flak med några millimeter snö som gav lätt åkning. En besiktning med kikare från Saxholmarna visade sammanhängande isvallar över hela Vänern. Därefter togs kompasskurs 340 grader mot Djurö som låg i en mörk dimma. Här var det minsann en grupp som ännu kan navigera (=inte kör efter GPS). Söderut anande vi en ljusning på himlen.

I början var isen lite ojämn, men snart kom vi ut på slät, snöfri is med vinden i ryggen. Vi kunde åka på stora flak och ibland fick vi kliva över mindre isvallar eller skravelispartier. Snart började Djurö skymta och solen började bryta igenom.
Lars Ålstam berättade på lördagskvällen om flera plurrningar. Vi kom överens om att plurrar man så har man inte sett sig för. Den snabbare gruppen upptäckte plötsligt att hela gruppen var ute på mycket tunn is och i den mindre snabba gruppen upptäckte ledare och en person, som inte vill framträda med namn, att isen var mycket tunn. Hade det varit lördag och inte söndag hade många fått rena kläder. Vi angjorde Djurö skärgård vid Måkskär efter rekommendation från Lars Ålstam.

2
Framme vid Måkskär

Överresan tog en timma. Sedan tog vi oss söder om Gåsen, öster om Långön. Ut i gattet såg vi Ale ligga och vänta på ett nytt destruktivt uppdrag. Så vände vi öster ut norr om Tribergsö och åkte in till jaktkvillan på Djurö.

3
 Jaktvillan i sikte

De första som kom lär ha sett hjortarna, medan vi andra fick nöja oss med att inta dagens andra fika.

4
Fika på Djurö

Tiden medgav inte någon promenad över ön eftersom motvinden väntade. Samma väg tillbaka, även om det fanns personer som funderade på om det inte skulle kunna vara roligt att åka söderut till Hällekis. För stor chansning ansåg de mer förståndiga.

En enkel resa tillbaka i våra egna spår förbyttes i lätt desperation när en råk som vi åkte söder om böjde av mot söder och hindrade oss i vår färd tillbaka till Torsö och bussen. Den snabba gruppen inväntade den mindre snabba gruppen för rådslag. Vi beslöt att fortsätta söderut i hopp om att hitta en väg österut. Efter en stund stannade den snabbare gruppen igen. Frågan som ventilerades nu var om det fanns en ränna till Mariestad och i så fall om den kunde passeras. Mats Görrel från Mariestad och andra hävdade att det borde finnas en ränna. Själv minns jag att på sid 13 i 'På skridsko i Värmland' utgivet av Friluftsfrämjandet i Karlstad 1992 står 'Mariestad, sällan, ränna bryts normalt söder om Torsö. Ränna har brutits öster om Torsö då Otterbäcken och Mariestad haft gemensam isbrytare'.

Trots att vi var utrustade med WAP-telefon visste vi inte hur vi skulle få svar på frågan. Telefonnumret till Lars Ålstam hade dock våra ledare skrivit ner i förväg så det var bara att ringa upp och fråga. Hans hustru svarade säkert på frågan: Det finns ingen ränna! Alltså fortsatte vi i förhoppningen att kunna ta oss in till Mariestad eller Hällekis eller åtminstone slippa försmäkta på isen.

Ordningen i den mindre snabba gruppen blev sämre. Yngves (och andra gruppmedlemmars) steg 2 utbildning i onsdags fick praktisk tillämpning. Yngve tog befälet och meddelade att han förväntade sig en bättre ordning, vilket han fick. Yngve var rätt nöjd och trodde att Valter Lindén skulle glatt sig åt detta.

I grupperna började oberoende av varandra diskussioner uppstå om detta var en deja-vu upplevelse av Bengts berömda råk. Vissa ansåg att den låg norr om Djurö, medan andra hävdade att den låg söder om Djurö. Efter att ha hävdat att den låg norr om Djurö så föll jag för att den nog låg söder om Djurö. Vi kom aldrig så långt som att diskutera vår simkunnighet och om man skulle simma naken eller med kläderna på. Vi har ju ombyte i motsats till vad Bengt Hornevall hade en gång i tiden. Snabba gruppen hittade ett stort, tjockt och stabilt fastfruset isflak där råken vikt av mot väster. Där kunde vi lätt ta oss över.

Redan tidigare hade vi kontaktat Tom för att förbereda honom för en förflyttning av bussen utan att få annat än telefonsvar. Återigen ringde vi Lars Ålstam. Tack vare familjen Ålstam fick vi kontakt med Tom som inte hade mobiltäckning och Tom kunde börja sin långa resa för att hämta oss. Aldrig har en grupp från Karlstad kommit så fel, så länge som jag varit med i alla fall. (Grannön till Lurö är ju en småsak jämfört 4 mil för Tom att köra.)

5
Dagskärsgrund

Ett sista fika togs på Dagskärsgrunden av den snabbare gruppen, medan den mindre snabba gruppen fortsatte kraftfullt, väl samlad och i god ordning in till Årnäs hamn.

6
Framme vid Årnäs hamn

Här avslutades turen med fika i väntan på den snabbare gruppens ankomst. Yngve ledde dessutom en stretchövning. När alla angjort hamnen vandrade de båda grupperna gemensamt upp mot vägen där Toms blåa buss precis dök upp.

7
 Av med skridskor Årnäs hamn

Tar man bort ringen över å:et i Årnäs får man Arnäs, vilket för den litterärt bevandrade leder till sannsagan om Arn som föddes här en gång under de gyllene korstågens tid. Vi var alltså bland de första som kom i Arns spår detta år efter ett litet korståg över en stor del av Vänern. Som det kan bli. En härlig tur på fina isar där motvinden mer blev sidvind tack vare råken.

Ett stort tack till familjen Ålstam utan vars assistans mycket hade blivit annorlunda. Ett stort tack till Tom för att vi slapp försöka ta oss tillbaka till bilar som varit alternativet. Ett stort tack till Roy, Yngve, Mats och kökarlen i den snabbare gruppen som förde oss säkert fram över isarna. Slutligen ett stort tack till deltagarna som inte tappade modet utan såg det hela som ett litet äventyr. Många nonchalanta telefonsamtal hördes i bussen på vägen hem till vänner och bekanta.

[ Fotogalleri Solstaskäret : Vänerskridsko ]
Is
Mestadels fin. Vid Torsö stora flak (10 m eller mer)med halv cm snö som inte hindrade åkning. Ute i på sjön fina flak (några hundra meter till flera kilometer) med härlig åkning. Många vallar som det gick lätt att passera eller kringgå. En lång råk från strax öster Djurö, österut, svänger mot söder och sedan mot väster. 2-6 cm is. Kring Djurö skravel, men lätt att angöra vid Måkskär, åka in i sundet öster om Långön och sedan vidare till Djurö.
I söder samma is som till Djurö, men flaken något mindre, med isvallar emellan. Vi stötte på något parti av sammanfrusen tallriksis vid Djurö. Längsta parti med skravel som krävde promenad på skridskorna var kanske 100 meter, något längre parti som var åkbart vid ett tillfälle.  
Antal Grp Åksträcka Väder Ledare
17  60   Vinden några m/s från sydost/ost, mulet med tidvis sol genom molnen  Yngve Berg, Roy Bredberg, Mats Görrel, Olle Åström 
Denna turrapport är enbart publicerad som information till läsaren. Den är på inget sätt en garanti för några isförhållanden efter turdatumet. Det är du själv som måste avgöra om isen är säker!

Tillbaka | Klubbturer 2002-03 : Solstaskäret | Rapport: Bengt Jakobsson | Foto: Jörgen Olsson | 2003-03-03 | Torsö-Mariestad