Turrapport:
Trehörningen - Treen, 15/1 -05

Så här på kvällen, efter en bastu med ett par öl, sedan mat och ett glas vin, sprider sig lyckan i kroppen när jag tänker tillbaka på en fantastisk skridskodag. Inte gjorde det något att vi åkte ifrån den blåa himlen, att det blev 10 mil i bil enkel resa + ett par vändor fram och tillbaka och fram igen i Treskogstrakten innan vi hittade platsen där vi kunde angripa isen, för när vi kom rätt till ett av Trehörningens många hörn (Månghörningen är ett mer relevant namn på sjön) möttes vi av en underbar svart is med lagom softad yta för att åkningen skulle bli nästan ljudlös.

Vi var många och delades i tre grupper - 3, 4 och 5, där vi blev en 4-grupp med 23 personer. Vid första råken blev det lite utbyte av deltagare med 5-gruppen, med slutresultatet +-0.

11-kaffet inmundigades någonstans i det norra hörnet av sjön, sedan fortsatte vi att följa så nära stranden det gick att åka runt hela sjön. Vissa partier var helt underbara, med en nästan helt friktionsfri is och vinden i ryggen (det var inte mycket vind). På många ställen var det ganska mycket skräp från skogen som hade blåst ut på isen, så ibland blev det små hugg under skridskorna. Närmast land var isen tunnare och helt genomsiktlig efter tidigare landlöshet. Det brakade och knakade i strandkanten och i den släta isen när isen blev belastad och spänningarna släppte och sprickorna kilade iväg framför gruppen.

Trehörningen är väldigt vacker, liksom hela landskapet i den här delen av Värmland, med massor av uddar, vikar, myrpartier som går ner till vattnet, stora stenar och gamla träd som inte blåst ner i stormen. Riktig vildmarkskänsla!

Efter ett fullbordat varv på Trehörningen kände vi oss inte färdigåkta för dagen, så de flesta av oss tog bilarna via Treskog (där vi vänt på morgonen) till Stor-Treen och tog ett varv även runt denna sjö. Varvet inkluderade även Lill-Treen i sjöns norra ände (den fanns inte med på den medhavda kartan, som tog slut precis i övergången mellan Stor- och Lill-). Treen är inte lika flikig som Trehörningen, så landskapsupplevelsen är inte lika häftig, men isen var härlig, den lilla medvinden på första halvan gjorde det väldigt lättåkt och den lilla motvinden i slutet var inte besvärande. Lite efter kl 14 landade vi vid bilarna igen och vände kosan hemåt.

En härlig tur med en trevlig och jämnstark grupp.