Privattur:
Färdrapport Örebro-Västerås, 12/2 -05

Hemfjärden låg blank och den västliga vinden kändes skön i ryggen när vi gled ut från Oset i Örebro. En heldag på skridsko låg framför oss. Norra Ässundet låg öppet så vi fick ta en kort promenad. Kanten utanför vassen var tunn så vi fick ta en omväg genom vassen. På Mellanfjärden störde vi två havsörnar som satt på isen. Alltid lika mäktigt att se dessa stora fåglar. Vi svängde ner mot Göksholms slott och vidare mot södra Björkösundet. En fiskare var i färd med att vittja ryssjor så vi stannade och pratade med honom. Han fick rejäla gäddor och en och annan gös.

Så ut på Storhjälmaren. En del råkar passerades utan problem. Ön Valen var nästa mål. Det har sin charm att färdas över öppna ytor och här hade vi en mil över isvidden. En och annan fiskare såg vi på håll liksom isjakter och andra skridskoåkare. Vid Valens fyr tog vi första fikat och hade sällskap av ett par Stockholmare. De planerade att åka till Västerås de också men vi åkte iväg före dom och såg dom inte mer så det är tveksamt om de fullföljde. Vi såg ett par torn rakt i öster och tog sikte på dom. Det var pelare till linbanan som fraktade kalk från södra Närke till Köping. Ett industriminne som står och förfaller.

Wiklund var väl förberedd och hade full koll på taxinummer och tidtabeller. Han beställde taxi i rättan tid så när vi hade fått av skridskorna vid Hjälmarsund gled taxin in från vägen. Taxitur till Kungsör. Hjälmare kanal och Arbogaån var enligt uppgift oåkbara. Fika vid småbåtshamnen och sedan ut på Galten. Den stora fjärden på östra Mälaren. Om Hjälmaren bjöd på utmärkt is så måste beteckningen här vara superb! Några passager låg nära rännan till Köping så vi fick ta några korta landpromenader för att inte riskera något på halvfrusna flak av olika storlek.

En flock sidensvansar som kalasade på rönnbär hade vi missat om vi rundat en udde.
Vid kvicksund fyllde vi på med dricka vid en affär och gick över bron så vi kom på rätt sida rännan. Lite annan natur med mer öar, smala sund och vikar som skar in i landskapet. Sista fikat vid stora Tallskär gav den energi som behövdes för sista etappen in till Västerås. Vi fick sällskap sista halvmilen av ett par från Stockholmstrakten. Glanskis och medvind in mot stadens ljus och en himmel som mörknade allt mer.

En minnesrik färd var till ända vid Lövuddens vandrarhem.

[ Fotogalleri Solstaskäret : Vänerskridsko ]